Recension: Dominion

_MG_0001 - 2014-03-19 at 09-19-07Speltyp: strategispel, kortspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 20-40 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Rio Grande Games

Aaah, spelkort som blandas, bläddras, och läggs ner – det är ljudet av DOMINION!

Detta finurliga lilla spel – en värdig Speil des Jahres-vinnare 2009! – var inte bara nyskapande när det kom, utan även roligt. Två drag det för övrigt bibehåller än idag.

Temat i detta kortspel är medeltida. Jag vet inte varför – men visst känns det som om medeltiden – med alla dess tygkläder, knarriga golvplankor och överskummade ölstop; alla dess riddarturneringar, stenborgar och myntpåsar – är en alldeles ypperlig skådeplats för sällskapsspel? Det är en atmosfär som åtminstone jag mer än gärna återvänder till med mina nördvänner.

Så hur går spelet till? Jo, man använder sig av fyra olika sorters spelkort:

_MG_0012 - 2014-03-19 at 09-21-21

Victory Cards (gröna). Kort som visar segerpoäng. Dessa har värdena 1, 3 och 6.
Treasure Cards (gula). Dessa spelkort har valörerna 1, 2 och 3 – och utgör spelets valuta.
Action Cards (grå). Kort som låter en göra olika saker i spelet.
Curse Cards (lila). Kort som ger en minus i Victory Points.

Tillvägagångssättet är busenkelt. Alla har en egen korthög (samtliga spelare börjar med identiska uppsättningar kort: 7 stycken Treasure Cards med värde 1, och 3 stycken Victory Cards med värde 1). När dessa kort har blandats och lagts i en behändig liten ”drag-hög”, drar man de 5 översta korten – vilka nu utgör ens hand.

Med dessa 5 kort på hand, kan man göra två saker: spela ut 1 kort, om man har ett Action Card, och/eller köpa 1 kort från kortmarknaden, om man har några Treasure Cards. Eftersom man börjar spelet utan Action Cards i drag-högen, så kan man givetvis inte spela ut några sådana i första rundan.

Vad kan hända om man spelar ut ett Action Card? Tja, allt möjligt. Dels kan det låta en spela ut fler Action Cards, eller så kan det ge en fler mynt att använda när man ska köpa kort, eller så låter det en köpa fler än ett bara ett kort, eller så tvingar det motspelarna att slänga kort från sina händer, och så vidare. Dessa Action Cards är mycket uppfinningsrika i sin konstruktion (man lär sig hata och älska vissa kort, den saken är säker).

Och hur köper man ett kort? Tja, man tittar på valörerna på de Treasure Cards man eventuellt har på hand, och kastar sedan några getögon på de många korthögar som ligger för allmän beskådan mitt på spelbordet. Ser man ett kort man gillar? Och har man tillräckligt med pengar på hand för att köpa just det kortet (priset står längst ner till vänster på varje kort)? Då är det bara att punga ut!

Alla kort som spelats ut eller på annat sätt förbrukats, slängs tillsammans med alla kort man köpt, i en privat släng-hög. Därefter tar man upp nästa 5 kort ur drag-högen. Om drag-högen tar slut, blandar man bara sin släng-hög igen och VIPS så har man en ny drag-hög att börja dra ifrån. Svårare än så är inte DOMINION.

Inte i teorin, åtminstone – men i praktiken kan det vara lite knepigare. Ni förstår, den enda chans man har att vinna i spelet är att samla på sig Victory Cards. Problemet med dem är att… tja, fram tills dess att spelet är slut, så är de totalt värdelösa. Tänk själva: Om man drar en hand med ett 1-värdigt Treasure Card och fyra 1-värdiga Victory Cards… då har du en ganska värdelös hand, eller hur? Du har inga Action Cards som låter dig göra något, och du har knappt inga mynt att köpa någonting för. Att samla på sig för många Victory Cards i början av spelet kan alltså inte bara vara direkt fatalt – det ÄR direkt fatalt, i alla upptänkliga situationer!

Vad man siktar på är att bygga en drag-hög som är så pass välbalanserad att den (1) gör en till en vass motståndare under spelets gång, och (2) ändå låter en vinna i slutet. Man vill ha mynt – men inte för många. Man vill ha Action Cards – men inte för många. Man vill egentligen inte ha victory cards – men helst jättemånga!

En underbar detalj i spelet är att det följer med en mängd olika sorters Action Cards. För varje spelomgång används bara 10 olika sorter. Beroende på vilka kort man väljer att spela med, så kan man sätta ihop ett spel som antingen är väldigt snällt och förlåtande, eller högt konkurrens- och intrigorienterat. Att det släppts en miljard olika expansioner försäkrar att spelvariationen redan är i princip oändlig.

_MG_0004 - 2014-03-19 at 09-19-41

Och här bara måste jag visa er hur spellådan ser ut. Titta ovanför. Den består av en mängd olika fack, där man petar ner korten efter korttyp. Är det inte underbart när speltillverkare tänker på hur materialet hanteras i lådan? Att plocka fram och lägga undan korten i DOMINION är en ren fröjd.

DOMINION är också ett spel där chanselementet på sätt och vis förminskats. Man ansvarar trots allt själv för vilka kort man köper på sig, och sålunda kan man påverka oddsen för att man drar ett visst kort. Eliminerar det slumpen helt? Nej, absolut inte – men, som man bäddar får man ligga, om ni förstår hur jag menar.

Vad jag gillar med DOMINION är ett det är ett snabbt spel. När det spelas rätt, går det i ett sjuhelvetes tempo. Och känslan av att man plötsligt börjar dra väldigt balanserade händer, med snygga kombinationer av Action Cards och Victory Cards, är synnerligen belåtande. Man behöver inte vara bra på matte för att vinna, men en intuitiv känsla för sannolikhet låter en definitivt komma ganska långt.

Vad gillar jag inte? Två saker. För det första så kan en långsam spelare totalt hacka sönder flödet i spelet. Alla lägger, lägger, lägger – och sedan sitter någon och tänker, tänker, tänker. Det borde följa med ett litet timglas, i vackert medeltids-snitt, givetvis. För det andra, så är detta ett spel man i viss utsträckning kan knäcka genom att räkna ut från början hur en Vinnande Kombination ser ut; kör man sedan på den helt mekaniskt, så ligger man automatiskt bra till.

Men vet ni vad? Jag är inte smart nog att räkna ut en Vinnande Kombination, så för mig behåller DOMINION sin mystik. Och långsamma spelare försöker jag helt enkelt inte spela med. Och därför betraktar jag DOMINION som ett ruggigt välkommet sällskapsspel, som hittar en ljuvlig balans mellan att tilltala ens snille och ens vinnarglöd.

(Observera att det finns många expansioner till DOMINION. Denna recension berör endast originalet. Recensioner av expansioner tillkommer eventuellt i framtiden.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s