En andra åsikt: Expansioner – det finns alltid mer att säga…

Opening Plenary of the World Economic Forum Annual Meeting 2009: Vladimir PutinEn man som gillar expansioner. (Licens: Creative Commons.)

Förra året skrev Martin en artikel om expansioner till brädspel. Det är nu min tur att ägna några få rader åt ämnet.

Överlag är jag mycket mer kritisk mot fenomenet än han, även om jag inte direkt kan påstå att jag hatar expansioner.

Martin har givetvis rätt när han skriver att ”om något är riktigt bra, ligger det inte i sakens natur att man då vill ha mer?” Jo, det är klart att man vill ha mer om någonting är bra – men innebär det att man borde ha mer?

Nej, problemet är så klart att ”vill ha mer” inte på något som helst sätt är liktydigt med ”bör få mer”. Alla som någonsin funderat på att äta en liten bit pizza extra trots att de redan ätit sig vrålmätta, vet att även om man vill trycka i sig lite av den där ostdrypande sliskigheten, så finns det klart bättre argument för att skjuta ifrån sig kartongen och påbörja ett hälsosammare liv.

På samma sätt: En riktigt bra film slutar inte när publiken känner att de har fått nog – den slutar tidigare, när publiken fortfarande vill ha mer. Martin tycks hålla med mig på denna punkt: Han erkänner inte den femte DIE HARD-filmens existens, på samma sätt som jag bara kan räkna till tre när det kommer till INDIANA JONES.

Min mest centrala kritik mot expansioner är alltså denna: Om spelet är bra, då behövs inte mer. Det räcker med det första spelet.  SCHACK har, mig veterligen, inte uppdaterats i det oändliga, åtminstone inte på sistone, och har mig veterligen inte lidit nämnvärt därav.

Och om jag ska lägga handen på hjärtat, så kan jag ärligt talat inte riktigt påminna mig om några expansioner som gjort spelupplevelser särskilt mycket bättre, såvida de inte rättat till dundertabbar i originalet. Exempel: A CLASH OF KINGS-expansionen till Fantasy Flight Games A GAME OF THRONES redde ut en del allvarliga balansproblem för Greyjoy-spelaren. Där kan vi tala om ett spel som till och med var i behov av en expansion. Eller åtminstone en korrigering – de nya tilläggen, såsom  stridstorn, specialordrar osv var överflödiga.

Sedan finns det ju så klart spel som är gjorda för att expanderas – såsom DOMINION och storfavoriten ANDROID. Det upplever jag inte som lika bekymmersamt: Man är ju medveten från början om  TT produkten kommer att utvecklas och förses med en massa nya trevligheter – förhoppningsvis helt utan att regelverket påverkas det minsta. I sådana fall gäller det ju snarare att man har klart för sig vilket sorts spel det är man köper.

Men seriöst. MERLIN’S COMPANY? Behövde någon verkligen en expansion till SHADOWS OVER CAMELOT? Satt det verkligen någon där ute och tänkte att, ”Hm, ja, jo, trevligt spel, men var är utmaningen?” Nope. SHADOWS OVER CAMELOT var komplett. Det var perfekt i all sin bloddrypande, själakrossande hisklighet. Behovet av en expansion existerade nog mest hos producenterna, som satt med dollartecken i ögonen och saliv i mungipan.

”Men Björn,” säger väl någon nu. ”Om du inte vill ha en expansion… köp den inte.” Jag vet. Det är en briljant invändning, och det enda jag kan säga är väl egentligen att jag är en idiot med svagt psyke. Om jag tittar i min bokhylla, och ser att jag har alla böcker i en serie – utom en enda… då sätter sig en liten råtta i mitt hjärta, och börjar gnaga fram ett hål som efterhand blir mer och mer plågsamt att bära. Hur mycket jag än försöker dämpa min spelsamlarmani med rationella argument – du vill ju inte ha expansionen, du tycker inte om expansioner, stå för din princip att spelet borde varit komplett från början – så känns min spelargärning likväl ofullbordad innan även expansionen är inköpt.

Därför är min önskan egentligen att expansioner helt och hållet slutar produceras. Det besparar mig en himlans massa huvudbry. Är det vad alla andra vill? Nej. Men det är vad denne svagsinte idiot vill.

Men även om jag inte vore en svagsint idiot, så skulle jag i vilket fall som helst hellre se att speltillverkare fokuserade på att (1) producera nya, originella spel och (2) att de såg till att dessa spel inte var i behov av ytterligare komponenter. Kort sagt, att spelen var kompletta från början.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att jag är fullt införstådd med ironin i att detta inlägg på sätt och vis är en expansion till Martins inlägg, och att fler åsikter i ämnet är att vänta, varför tilläggscykeln bara kommer fortsätta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s