Rapport från skyttegravarna: Last Night on Earth och King of Tokyo

Plats: Patriks vardagsrumsbord
Spel: LAST NIGHT ON EARTH och KING OF TOKYO
Spelare: Björn, Daniel, Fnutte och Patrik


IMG_6386

Anledningarna till att denna veckas inlägg publiceras relativt sent – Martin och jag siktar trots allt på att uppdatera denna blogg på onsdagar – är dels att jag är en ganska lat varelse som inte orkat skriva någonting förrän nu, men också att jag deltog i lite spelande igår kväll, och det låter sig ju inte riktigt göras att skriva om händelserna i förväg. Så nu, på lördagen, får ni läsare ta del av en liten skyttegravsrapport.

Vi var fyra personer, och två katter, som samlades kring ett vardagsrumsbord. Vårt första äventyr blev LAST NIGHT ON EARTH – ett tokcharmigt brädspel på zombietema, kraftigt influerat av allehanda lågbudgetskräckisar. Eftersom Patrik och Fnutte inte tidigare spelat spelet, så valde vi att köra på det första och lättaste uppdraget: Die, Zombies, Die! 

Två spelare, jag och Daniel, fick sålunda ansvar för att styra upp zombieinvasionen, och de två återstående, Patrik och Fnutte, skulle försöka döda femton zombies innan solen gick upp.

Det började ganska lugnt. Hjältespelarna placerade ut sina gubbar, och Daniel och jag började så sakteliga släpa våra odöda spelpjäser mot dem. Snabbt utkristalliserades The Farm Girl som hjältarnas främsta krigare, då denna kortkjolade sydstatsflicka visade sig vara en gudabenådad stridshäst, som redan efter ett par rundor skjutit hjärnorna ur några av mina och Daniels lik. (Övriga hjältar betedde sig föga hjälteaktigt, då de mest stod i en tremannaklump och gömde sig i ett hus.)

En av mina zombier utförde dock en hjältebragd utan motstycke, och tog sig (genom en vägg) in i huset där The Farm Girl stod och svingade sitt pumpgevär. Efter ett par välplacerade bett i nackpartiet, bestämde hon sig sedan för att inte tillhöra de levande längre, varför jag övertog kontrollen av The Undead Farm Girl. Hon var nu mitt och Daniels främsta vapen i kampen mot de elaka människorna.

Men det slutade inget vidare. Feghjältarna flydde till polisstationen, där de konstant hittade nya hagelgevär, med vilka de utan större problem sköt ihjäl zombiesarna. Det slutade med att hjältarna trots allt fick död på femton zombies, och spelet var slut.

IMG_6397

Efter detta spelade vi två omgångar KING OF TOKYO. Mitt minne av dessa sessioner är tyvärr ganska svagt, men jag minns främst två saker: 1) Jag vann absolut ingenting, och 2) Patrik vann den andra omgången, genom att prestera en av de mest imponerande slutspurter jag någonsin sett i ett spel, då han på mindre än en minut delade ut sammanlagt 12 skadepoäng, och sålunda dödade alla andra spelare på nolltid. Han gick segrande ur spelet och lät ett av de mest ondskefulla vinnarskratt jag någonsin hört, ljuda kring sitt soffbord.

Just innan Daniel och jag gick hem, fällde Fnutte följande kommentar till mig: ”Det brukar inte gå så bra för dig i spel va?” Vi får se nästa gång, Fnutte. Vi får se nästa gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s