Spelartyp: Yuppienallen

spelglädje brädspeliPhone by Gonzalo Baesa H (Licens: Creative Commons)

Det har blivit dags för den slutgiltiga uppgörelsen; allt ska avgöras. Är det spelarna, som de senaste två timmarna har kämpat sig blodiga för att besegra en övermäktig motståndare, eller är det spelet, spelarnas onde motståndare som ska gå i land med segern? Utgången hänger på kortet som ligger på bordet; om det finns en bensindunk på det är segern i hamn, men om det finns en… [ljudet av en gaffel som våldsamt möter en tallrik] …hela illusionen spricker när skrikiga toner av en genomsnittlig DJ-dänga vrålas ut ifrån en undermåligt dimensionerad mobilhögtalare. Omtöcknade stirrar alla åt det håll ljudet tycks härstamma ifrån och möts av ett ursäktande ansiktsuttryck. ”Oj, förlåt. Jag fick en länk till ett Zlatan-mål som jag var tvungen att kolla”. Yuppienallen har presenterat sig.

Okej, jag inser att, för alla er som inte var med i den urtid då mobiltelefonen inte var vardagsmat, så är det på sin plats att förklara begreppet ”yuppienalle” närmare. Följande förklaring är hämtad från Slangopedia:

”Yuppienalle är gammal slang för mobiltelefon. Uttrycket härstammar från 80-talet, vilket var en tid då mobiltelefoner var svindyra och endast tillgängliga för nyrika yuppies. Uttrycket antyder att dessa yuppies höll sina dyra ”leksaker” som ett barn håller i sin nalle.”

Med det förklarat kan vi nu gå vidare i dissekeringen av vår spelartyp.

Yuppienallen är kort och gott en person som har enormt svårt att låta bli att använda sin mobiltelefon. Inte ens när något roligt görs kan hen låta den jädrans nallen vara trots att den med stor sannolikhet, i längden, framkallar både hjärntumör och pungröta. Antagligen har vi här med samma mekanismer som får spädbarn att vilja peta i väggkontakter att göra. En viktig skillnad är dock att medan spädbarnen, med åren, lär sig att undvika att peta i väggkontakter så ökar yuppienallens telefonanvändande lavinartat i samma takt. Kanske måste energifälten från kontakterna kompenseras med nya?

Hur går då yuppienallandet till? Tja, situationen i början av texten beskriver det hela ganska bra; plötsligt ligger telefonen i yuppienallens hand och ingen (inte ens hen själv) vet riktigt hur det gick till. Det kan vara så, och nu spekulerar jag, att upplockandet sker med ljusets hastighet och att det därför inte är möjligt att uppfatta med det mänskliga ögat. Klart står i alla fall att så fort den är upplockad börjar fingrarna röra sig över skärmen med en otrolig fart och, trots att det inte finns några notiser på hemskärmen, måste allt dubbelkollas. ”Har någon skrivit till mig på Facebook?”, ”Hur många nya måltidsbilder finns det på Instagram?” eller ”Undrar om det har kommit någon ny väder-app på sistone, fönstren här är dåligt putsade så det är svårt att avgöra väderläget manuellt”. Allt som oftast avslutas hela kalaset med att ett klipp på Youtube, självklart med reklam innan och som bara måste kollas upp. Katter som misslyckas med att hoppa mellan saker är nämligen grejen som får jorden att snurra.

Vad är det som driver en yuppienalle? För mig, som fanns innan mobiltelefonen, är det hela något av en gåta, för visst borde man kunna njuta av tillvaron utan att hela tiden vara tillgänglig eller uppkopplad? Anledningar som dyker upp i mitt rationella sinne är att personen i fråga känner att hen måste hålla sig uppdaterad hela tiden. I samma stund som jag skrev föregående mening insåg jag att det faktiskt är en ganska bra egenskap att vilja hålla sig uppdaterad om vad som händer i världen, men i att hålla sig uppdaterad om världsläget räknar jag inte Silly Season-bloggen (eller för den delen hela Aftonbladet), Facebook eller Instagram.
Andra anledningar kan vara rädsla över att ha missat ett viktigt samtal, missat en kärleksförklaring (kärlek kan gå över fort, det vet alla), eller i värsta fall att den äkta hälften tycker att det är dags att komma hem och natta barnen istället för att hålla på med sånt där kamratligt umgänge.

Hur man går till väga för att undvika yuppienallen? För det första, att utlysa en mobilfri zon kring spelbordet är mycket effektivt till en början. Det brukar dock alltid sluta med att en telefon dyker upp efter att det första kaffet har runnit igenom matsmältningen, så i längden håller det sällan. Nej, jag skulle snarare säga att gammalt hederligt grupptryck är det mest effektiva skyddet, för ingen svensk vill vara nageln i någons öga. Klagas det bara tillräckligt kommer till och med den mest inbitne yuppienalle att stoppa undan telefonen, i alla fall tills den ringer. Då återstår bara att kasta den i akvariet, men det är ofta en dyr lösning. Det finns nya rön som säger att det är effektivt att vägra låna ut sin mobilladdare (yuppien har av oklar anledning aldrig sin egen med sig), men det är fortfarande en oprövad metod och verkningsgraden är därför något oklar.

Spel att spela då? Jag vill å det bestämdaste avråda från samarbetsspel tillsammans med yuppienallar för i den spelformen förstör hen effektivt hela partiet med sitt bristfälliga engagemang. Bättre är då att spela ett spel där yuppienallen får ta konsekvenserna av sitt handlande i ensamhet och får lida riktigt ordentligt. Om jag ska tipsa om något så har jag svårt att tänka mig ett tråkigare spel att hamna hjälplöst efter i än AGRICOLA; efter ett sådant parti kommer yuppienallen förmodligen aldrig mer tillbaka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s