Recension: Kill Doctor Lucky

kill doctor lucky brädspel spelglädjeSpeltyp: strategispel, familjespel Antal spelare: 2-7 
Speltid: 40 minuter Språk: Engelska 
Ålder: 10+ år Tillverkare: Paizo Publishing

Kära läsare, helgen som gick var inte så värst bra och i skrivande stund är jag en bitter människa. I fredags när jag kom hem upptäckte jag nämligen att jag hade haft objudna gäster i mitt garage; gäster som skamlöst och utan pardon hade tagit för sig av mina nya sommardäck och fälgar. Jag försöker alltid bete mig någorlunda samlat och civiliserat, men tankarna som har dominerat min helg har till stor del handlat om våld, stegling och könsstympning medelst borrsväng och figursåg. Jag har drömt om att binda fast de skyldiga i träd och låta utsvultna bestar äta av deras ansikten, att tvångsmata dem med fogskum eller att flå dem levande med femmans sandpapper… vänta, blev jag för entusiastisk och detaljerad nu?

Vad jag försöker säga är att det har blivit dags att recensera KILL DOCTOR LUCKY (KDL), ett spel som, precis som titeln antyder och min sinnesstämning uppmuntrar, handlar om att ge sig ut på mördarstråk. Undertiteln på KDL är ”The family board game of murder in the dark”, så jag har svårt att hitta ett spel som passar bättre i rådande tider; låt helt enkelt familjen julträffas för att spela brädspel i denna, på många olika sätt, mörka tid! Jag vill förresten påpeka att även om både titel och undertitel på spelet låter allvarlig så är KDL ett mycket humoristiskt spel med en stor glimt i varje öga, så låt er inte avskräckas av temat. Om ni inte är däcktjuvar alltså, för då jävlar.

Nåväl. KDL utspelar sig på en spelplan föreställande en herrgård sedd ovanifrån. I den promenerar den svårt förvirrade Doctor Lucky runt med en bok i händerna och är allmänt ouppmärksam. Vad han har gjort för att skapa ett sådant agg mot sig själv är oklart, men klart är i alla fall att samtliga personer som befinner sig i herrgården vill honom illa. Mycket illa.

Förutsättningarna är alltså enkla, spelarna jagar den stackars doktorn genom herrgårdens rum för att, så fort tillfälle ges, döda honom med vad som finns till hands. Självklart är det inte bara att gå fram till Doctor Lucky och slå ihjäl honom utan mordet måste i all sin spontanitet planeras noga; det får nämligen inte finnas några vittnen i form av någon annan spelares pjäs. Man måste alltså försöka se till att den gode doktorn alltid är skyddad av vakande blickar; utom när det är ens egen tur alltså, för då vill man ju vara ensam med honom… Den här balansgången är många gånger betydligt knepigare än man kan tro och ständigt finner man sitt mordförsök hindrat av att en annan deltagare har placerat sin spelpjäs allt för strategiskt.

Till sin hjälp har spelarna en hand med kort bestående av bland annat misslyckandekort och vapenkort. Vapenkorten är, logiskt nog, potentiella mordvapen som många gånger är extra kraftfulla i ett speciellt rum i herrgården. Är det t.ex. någon som kan säga emot logiken att den antika kanonen är extra användbar i vapenrummet? Nej, just det. Vapenkorten är i många fall fantasifullt skojiga och det är ofta en rolig historia att presentera sitt mordförsök för de övriga deltagarna.

”Vadå presentera sitt mordförsök?” tänker ni självklart då. Låt mig upplysa er:

När man äntligen har lyckats få lite ensamtid, utan vittnen, med Doctor Lucky är det dags att skrida till verket. Antingen försöker man helt enkelt att, formulerat enligt regelboken, peta ut ögonen på honom med sina bara händer, eller så spelar man ut ett lämpligt vapenkort att försöka sig på mordet med. Varje vapenkort har ett mordvärde som visar hur kraftigt det är och när själva mordplanen är presenterad får övriga spelare, om de kan och vill, spela ut misslyckandekort som matchar mordvärdet på vapenkortet. Lyckas de övriga att matcha värdet på vapenkortet och på så sätt stoppa den illvilliga, ja för att inte säga brottsliga, planen fortsätter spelet. Misslyckas de däremot, ja då är doktorn död och en segrare har korats.

kill doctor lucky brädspel spelglädje

Som ni säkert anar så är KDL ett väldigt lättviktigt spel som innehåller en stor portion humor. Annars går det liksom inte att komma undan med ett spel som handlar om att mörda en försvarslös och förvirrad gammal farbror i hans hem. Det går väldigt fort att lära sig reglerna och undertiteln om ”familjespel om mord i mörkret” träffar verkligen mitt i prick; det här spelet kan alla vara med och spela trots det morbida temat och att det står 10+ på åldersrekommendationen. Visst är det som vanligt, att mer taktiska vuxna kommer att besegra yngre deltagare i de flesta fall, men jag tycker inte att det gör något eftersom man har väldigt roligt med själva spelandet; slutsegern är ju trots allt inte allt som räknas (utom för mig då).

Kvaliteten på spelet skulle jag vilja kalla för skyhög. Artworken är mycket vacker och tematisk och man känner verkligen att tid har lagts ner på små detaljer. Vad sägs förresten om att varje misslyckandekort har en egen liten historia, om vad det är som gör att mordet misslyckas, skrivet på sig? Även spelboxen är vacker som en ungmö med sin lackade yta och sitt nätta format. Visserligen skulle spelet, frånsett spelplanen, ha fått plats i en tredjedel så stor låda men det faktum att lådan är mycket mindre än vanligt gör att man känner att de i alla fall försökte begränsa platsbehovet i hyllan. Och sist, men absolut inte minst, spelkorten. De håller en fantastisk kvalitet och ytan på dem känns nästan laminerad. Utformningen där gör att man verkligen undrar om det hade stått åldersgräns 10+ på lådan om spelet inte hade haft mordtema.

kill doctor lucky brädspel spelglädjeDen stora nackdelen som jag ser med KDL är att det lätt kan bli en ganska passiv historia som slutar väldigt plötsligt. Eftersom tillgången på misslyckandekort minskar ju längre man spelar så är ju chansen självklart godare att försöka mörda doktorn en bit in i spelet när övriga spelare förhoppningsvis har gjort av med många av sina kort. Visserligen har spelkonstruktören försökt motverka passivitet genom att infoga en liten belöning även för misslyckade mordförsök, men jag tycker ändå inte riktigt att det når ända fram. Man gör helt enkelt bäst i att slå till sent i spelet.

Något som kan vara både en fördel och en nackdel är att KDL kräver ganska många deltagare för att vara riktigt roligt. Herrgården är stor och om man är för få spelare blir det alldeles för enkelt att få ensamtid med doktorn. Vänder man på det så är det så klart en jättefördel att spelet kan svälja så många som 7 deltagare.

I min version finns även en miniexpansion bifogad där Doctor Lucky har en trogen hund som kan användas på olika sätt i spelet. Det är ingen expansion som jag skulle rekommendera någon att köpa separat (om det ens går), men nu när den redan är med så tycker jag att den bidrar med extra krydda och svårighetsgrad. I synnerhet om man har svårt för att döda djur…

Slutligen så kan jag inte annat än rekommendera KDL till dig som söker ett lättviktigt och humoristiskt spel att slösa bort lite tid med. Alla kan vara med och spela och för att koppla samman det med denna decembermånad:

När man har ansträngt sig en lång julafton med att vara så snäll som möjligt så kan det ju vara befriande att få mörda lite framåt kvällningen. Speciellt om man träffar en däcktjuv eller två.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s