Recension: Klask

klask brädspel spelglädje sällskapsspelSpeltyp: familjespel Antal spelare: 2 
Speltid: 10 minuter Språk: Svenska
Ålder: 5-99 år Tillverkare: Competo

Recenserandet av Guldtärningarna 2015 fortsätter och turen har nu kommit till KLASK som vann priset som Årets familjespel. Ni som har följt Spelglädje vet att det är KLASK som är orsaken till att recensionerna har dröjt så länge, det har nämligen varit väldigt svårt att få tag på (tack för hjälpen Worldofboardgames.com!). Av den anledningen hör det så klart till att jag, i det här läget, låtsas att jag är negativt inställd och lite småirriterad på spelet redan innan jag har provat det. Så frågan är om det klarar att ta sig upp på plus igen?

KLASK är ett… ja, hur ska jag förklara det här egentligen? KLASK är ett… ovanligt spel med brädspelsmått mätt. Det består av en upphöjd spelplan, en plastkula och några magneter. Typ så. Man använder inga tärningar, inga kort och kaffet gör man bäst i att ställa långt bort. Här går spelandet nämligen i ett rasande tempo och inte sällan välter både stolar och bord. Okej, nu överdrev jag möjligen lite för något bord har inte vält här. Ännu…

Hur spelar man då? Jo, spelplanen är indelad i två planhalvor där spelarna håller till med sin pjäs; en pjäs som flyttas underifrån genom magnetism. På varje planhalva finns ett mål bestående av ett hål, i mitten av spelplanen står tre stycken vita små magneter och slutligen finns det också en plastkula som spelarna kan knuffa på med sin spelpjäs. Målet som ska uppfyllas är kort och gott att skjuta kulan på ett sådant sätt att 1) den ramlar ner i motståndarens mål 2) två vita magneter fastnar på motståndarens pjäs eller 3) få motståndarens pjäs att ramla ner i sitt eget mål. Först till 6 poäng vinner.

När jag läser ovanstående förklaring inser jag att den inte är särskilt rättvisande eller intressant. Ett spel som KLASK låter sig helt enkelt inte förklaras särskilt bra i skriven form och därför har jag, påpassligt nog, spelat in ett filmklipp där en våldsam kamp om poängen pågår mellan mig och min bror. Titta gärna, jag tycker att klippet är väldigt representativt över vad man kan förvänta sig av spelet.

Jag ska vara helt ärlig, jag har försökt tycka illa om KLASK ända sedan det utannonserades som vinnare eftersom jag inte riktigt tycker att det kvalar in som sällskapsspel. Är detta ett sällskapsspel räknar jag nämligen med att nästa års vinnare av Guldtärningen är en nyversion av bordshockeyspelet STIGA Playoff eller ett set med nät, racketar och boll som gör om köksbordet till ett pingisbord. KLASK hamnar mer i för leksaksfacket tillsammans med bordshockey och den klassiska kullabyrinten för mig.

Men någonstans kvittar det faktiskt, för den här texten handlar inte om vad som räknas som brädspel/sällskapsspel utan om hur KLASK är att spela. Och sanningen är att KLASK är fruktansvärt roligt och det spelades otaliga rundor den där testkvällen. Det var till och med så att vi passade på att lira några poäng medan Frugan gjorde popcorn eller när någon var på toaletten; så fort möjlighet fanns plockades det fram. Trots sin enkelhet blir det aldrig tråkigt eftersom det finns ett antal sätt att göra poäng på, och hur lätt det än kan låta att se upp så händer det förvånansvärt ofta att man ramlar ner i sitt eget mål. Efterhand som vi spelade utvecklades också olika taktiker för att lura motståndaren till mindre hjärnblödningar och många gånger aktade man sig så noga för de vita magneterna att man stillasittande såg på medan kulan rullade ner i ens eget mål.

Spelglädje brädspel sällskapsspel klaskPå minuskontot finns egentligen inte särskilt mycket att komma med. Jag kan absolut tycka att något som klassas som familjespel borde kunna ta emot fler än 2 spelare, men samtidigt går varje match så fort att man med lätthet kan vara flera stycken och turas om. De vita magneterna har också en tendens att flyga utanför spelplanen titt som tätt (händelsen i filmklippet var alltså inget undantag) och även om de är både vita och magnetiska kan de vara ganska luriga att hitta när de dyker ner i en ryamatta eller in under en soffa. Jag kan också tänka mig att KLASK tilltalar framförallt dem som tycker om bollsport, så utan att egentligen veta vill jag hissa en liten flagga för att succén kanske inte är lika given i alla sällskap.

Som ni säkert förstår så är svaret på min inledande fråga att KLASK med råge tar sig upp på plus igen. Jag har verkligen försökt att hitta fel och brister, men det går liksom inte att låta bli att svepas med, så fort jag sätter sig vid spelplanen blir jag som barn på nytt. Sist blev jag till och med så påverkad att jag gång på gång kom på mig själv med att akta mig för den runda hemknappen på telefonen när jag skrev ett sms eftersom placering och form påminde om det farliga självmålet i KLASK…

Jag är också övertygad om att KLASK kommer i precis rätt tid eftersom jag upplever att folk allt mer uppskattar naturliga och fysiska saker. Även om kulan och magneterna är tillverkade i plast så ger spelplanen i trä en riktigt skön känsla som är så långt ifrån digitalt godis man kan komma; de neutrala färgerna gör dessutom att man kan ha spelet framme utan att behöva vara iförd skygglappar. Jag skulle faktiskt vilja sticka ut näsan lite och spekulera i att spel som KLASK kanske till och med har en viktig plats i vår digitala värld? Jag har i alla fall svårt att tänka mig ett enklare och mer fysiskt sätt att få barn (och vuxna) att lägga ifrån sig mobilerna en stund.

Klara, färdiga…

Annonser

4 comments on “Recension: Klask

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s