Twilight Imperium: Del 1 – Jag vågar inte

twilight imperium spelglädje brädspel sällskapsspelJag har alltid fascinerats av spel som tar lång tid; att ta sig tid att spendera flera timmar vid ett spelbord är nämligen vardagslyx i kvadrat för mig. Av den anledningen har jag förälskat mig våldsamt i t.ex. LE HAVRE, ARKHAM HORROR och MERCHANTS & MARAUDERS och av den anledningen är jag självklart också på ständig jakt efter nya mastodontspel att investera mitt liv i.

Sedan ett antal år är jag stolt ägare till ett exemplar av REPUBLIC OF ROME, ett spel som enligt kartongen ska ta 5 timmar men som i själva verket har krävt närmare det dubbla de gånger jag har haft nöjet att spela det. Tyvärr har det fått ligga orört alldeles för länge nu eftersom det är svårt att passa in ett sådant spel i mina vänners ordnade vardagsförhållanden; samtidigt som jag skriver detta svär jag dock på Björns pulverdiet att det ska anordnas ett parti innan 2016 är slut så om du bor i Skåne, vill vara med och inte är yxmördare så vet du var kontaktfliken finns.

Vad jag försöker säga med ovanstående svammel är att jag, i min jakt på episka spel, självklart inte har missat existensen av TWILIGHT IMPERIUM Third edition (TI3). Speltiden som utlovas är visserligen bara 180-240 minuter, men jag har samtidigt inte läst om något parti som har krävt mindre än två rejäla måltider och en årsförbrukning av nötter. Ovanpå detta har jag en förkärlek för äventyr som utspelar sig i rymden, så TI3 borde väl sitta som en Root Beer en varm sommardag? Självklart tror jag det och roar mig därför då och då med att titta på Youtube-klipp, läsa recensioner och förnörda mig rent allmänt i ämnet.

Häromdagen tittade jag så på den här videon eftersom den utlovade en genomgång av regler och mekaniker på endast 32 minuter. Jag vet, 32 minuter är ett ganska lång tid att titta på samma klipp, men jag gjorde det faktiskt för att jag var intresserad och inte för att jag hade fått klippet uppkört i ansiktet via sociala medier. Videon var både intressant och rolig men hade framförallt en ganska tydlig brist: 32 minuter räckte inte till. Det var så ont om tid att den stackars pojken som stod förklaringen förmodligen använde syrgas mellan klippen och utan tvivel gick in i väggen i exakt samma sekund som klippet tog slut. Min tanke ”Aja, men går det att förklara på 32 minuter kan det ju inte vara så mycket att lära sig” förbyttes till ”kan man söka forskningspengar månne?”.

En normal människa hade tagit lärdom av Youtube-upplevelsen, begravt tanken på att spela TI3 och gått vidare med sitt liv. Men det är bara att inse: Jag är ingen normal människa utan en brädspelsnörd utan gräns och känsla för när nog är nog. TI3 ska spelas, frågan är bara när och med vem.

Sedan jag såg engelsmannen dö stressdöden har det inte passerat en endaste liten dag utan att jag har skänkt en tanke åt TI3. I smyg har jag tittat på fler klipp, läst recensioner och dessutom bestämt mig för att måla de triljoner plastfigurer som spelet sägs innehålla. Då och då har jag dessutom pillat lite svettigt på lådan för… ja, självklart ligger det ett exemplar i min garderob. Det har legat där sedan slutet av förra året och, likt en armé av sirener, försökt locka mig i fördärvet.

För trots min djupt rotade nördighet är jag helt övertygad om TI3 är ett fördärv som inte erbjuder någon återvändo. Har jag väl fått smaka av frukten kommer jag att vilja äta så mycket att jag till slut får ont i magen (eller ja, det är snarare min umgängeskrets som kommer att få ont i magen, själv kommer jag glatt att fortsätta mumsa). Förutom att jag inte vill utsätta mina vänner för magknip är det dessutom så att Frugans mage, inom kort, kommer att ersättas av en skrikande liten bajsmaskin. Små bajsmaskiner vill inte spela TI3, nej, för att hålla igång produktionen roar de sig istället med att äta sig feta på pappors älskade spelpjäser och fritid. 

twilight imperium spelglädje brädspel sällskapsspel

Så, på en av de översta hyllorna i garderoben ligger ett TI3, inplastat och oöppnat. För att det ska förbli så ett tag till försöker jag stilla min hunger med att försöka klara Mass Effect 3 på svårighetsgrad Insanity och läsa Liftarens guide till galaxen.

Så det kan gå, men sommaren närmar sig och vad är då bättre än en iskall Root Beer? Det ska bli av.

Annonser

2 comments on “Twilight Imperium: Del 1 – Jag vågar inte

    • Din missunnsamhet förvånar inte, men samtidigt hade jag inte planerat att fråga dig. Min Root Beer hämtar jag på annat håll, tack så mycket! 👊🏻 😊

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s