Recension: Med andra ord 4

med andra ord spelglädje brädspel sällskapsspelSpeltyp: partyspel, familjespel Antal spelare: 4-8
Speltid: 20 min Språk: Svenska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Wonderful Times Toys & Games

I min sedan länge flydda ungdom spenderade jag en hel del tid på grannens garagetak. Konstigt nog hade mina föräldrar inga invändningar mot det och vad som kanske var än mer konstigt var att nästa granne inte heller hade några invändningar (man hade nämligen bästa möjliga utsikt in i deras vardagsrum).

Nu var det ju så klart inte grannens vardagsbestyr som lockade mig till taket utan det faktum att vi var några stycken som brukade samlas och spela ALIAS där. ALIAS är, för er som har missat det, ett spel som går ut på att försöka få sin lagkompis att säga ett visst ord genom att beskriva det för hen. Eftersom det var ungefär samma gäng som samlades på taket blev vi ganska fort riktigt vassa på att förklara ord och jag minns med glädje alla stenhårda bataljer kring det sönderspelade spelet.

Av den anledningen var det en viss värme som började sprida sig i min kropp redan när jag lade handen på den fjärde upplagan av MED ANDRA ORD (MAO4, som heter så eftersom det är den fjärde upplagan av spelet). Skulle det vara lika kul som jag mindes att förklara ord och förtvivlas över sin lagkamrats uppenbara ointelligens? Innan jag ger mig in på att besvara den frågan är det så klart på sin plats att förklara vad MAO4 egentligen är för något och hur man spelar:

”Man kan säga att det är ett lir där man ska berätta om glosor för sin lagkompis så att hen kan säga glosan man menar högt”.

Efter det taffliga försöket att piffa till recensionen med att förklara ordet ordförklaringsspel enligt regelverket i MAO4 går vi raskt över till klarspråk; MAO4 är alltså ett ordförklaringsspel som spelas i lag. Man turas om att förklara ord för sin lagkamrat, ja, så många ord man nu hinner med på de 30 sekunder det medföljande timglaset varar. Orden som ska förklaras finns på brickor som dras slumpmässigt ur en påse och om ett ord klaras placerar man brickan på sitt lags ”bana” på spelplanen. Det lag som först fyller sin bana (16 ord) har vunnit och är fria att håna motståndarna så att efterrätten skvätter (husregel).

Själva ordförklarandet är, som ni säkert förstod av min märkliga mening ovan, förknippat med en del förhållningsregler. Låt säga att jag ska förklara ordet lastbil för min lagkamrat Björn. Eftersom han är lite småkorkad måste jag anstränga mig hårt för att göra förklaringen så tydlig som möjligt, men jag får inte använda delar av ordet eller översätta det till ett annat språk. Förklaringen ”bil som man lastar saker på” hade säkert, i all sin enkelhet, gillats av Björn men inte av motståndarna eftersom den bryter mot reglerna. ”Ett fordon man kör varor i” är däremot godkänt och även om det i efterhand kan tyckas vara lätt tar det en stund innan man kan häva ur sig korrekta förklaringar utan att slösa bort tid på att tänka.

I påsen med ordbrickor gömmer sig också ett antal tjuvar och lyckas man dra en sådan får man kort och gott stjäla en bricka från valfri motståndares bana. Och vips så har vi lärt oss att spela MAO4!

med andra ord spelglädje brädspel sällskapsspel

Är det då roligt att spela MAO4? Ja, självklart är det så om man, som jag, gillar ordförklaringsspel. Tidspressen, kombinerat med att man aldrig riktigt vet vad för ord man ska dra ur påsen gör det precis lagom spännande varje gång det är ens tur att förklara. Man kan dessutom lita på att man, så fort man har börjat få bra koll på hur man snabbt och enkelt ska förklara ord som ”hårvax”, ”iskub” och ”bladlus”, får tag i en ordbricka där det står t.ex. Per Morberg. Jaha, vad gör man då liksom? Börjar slabba med tilltugget? Hotar folk med samma finess som Viggo i Rederiet? Namnen i ordpåsen kryddar tillställningen rejält och ger utrymme för både gestikulerande och rolig frustration.

Som inte timglaset och orden var nog så medföljer även ett gäng ytterst irriterande tutor som man kan stressa sina motståndare med om man tror sig kunna ordet de förklarar. Ganska ofta resulterar det i att man stressar sönder motståndaren så mycket att de inte får ur sig något annat än obegripliga, gutturala ljud som inte betyder någonting alls. Det är i de här lägena som MAO4 blir hejdlöst kul och leder till stor glädje… eller jag kanske ska säga skadeglädje? Oavsett, skrattar gör man i alla fall och har man dessutom en lättstressad, lite smådålig förlorare i spelsällskapet blir det inte tråkigare direkt…

Och det är mitt i den här fullständiga glädjen som jag hittar spelets negativa sidor. MAO4 är alldeles för kort enligt mig. Spelar man i lag som är bara hyfsade på att förklara ord för varandra är alltihop över på de korta 20 minuter som utlovas på spelkartongen och det är ofta då man har som allra roligast. Visst kan man förlänga speltiden genom att välja att köra flera varv eller tömma sin fulla bana igen, men antalet ord som medföljer spelet är dimensionerat för den korta speltiden och risken är därför stor man börjar känna igen orden om man spelar ofta och många gånger på rad. Spelet hade helt klart mått bra av att öka antalet ord från de ingående 700 till minst det dubbla redan från start (det går att köpa till extra ord om man vill), så att överraskningsmomentet i orddragningen bibehålls över tid.

Något som hänger ihop med att jag tycker att speltiden är lite för kort är också att jag saknar fler sätt (än att råka dra en tjuvbricka) att stjäla polletter från riktigt duktiga spelare. I reglerna medföljer alternativ som gör att man kan stjäla ord från lag som misslyckas på olika sätt, men jag saknar kraftfulla vapen att bombardera de allra skickligaste med. Ett duktigt lag kan snabbt dra ifrån de övriga och den korta speltiden gör då att det är svårt att överhuvudtaget komma ikapp dem igen om det inte blir fullständig bohnanza i dragna tjuvbrickor.

Med det sagt tycker jag ändå att MAO4 är riktigt roligt om man gillar ordförklaringsspel. När de största klagomålen handlar om att spelet går alldeles för fort och att det behövs fler möjligheter att förstöra för varandra (alltså att förlänga speltiden), går det ju liksom inte att argumentera emot skojigheten överhuvudtaget. Jag ska ärligt säga att jag minns ALIAS som ett ännu roligare spel, men eftersom jag inte har spelat det på säkert 10 år kan den åsikten mycket väl vara baserad på nostalgiskt skimmer. Letar ni efter något lämpligt till parmiddagen eller festen så ser jag alltså ingen anledning att MAO4 inte kan uppfylla era krav; i alla fall om ni gillar att vricka med ord samtidigt som ni skrattar.

Och nu när vi ändå pratar om att vricka med ord, borde inte Helsingborgs Dagblad ha stavat lite bättre på kartongen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s