Recension: Betrayal at House on the Hill – Widow´s walk (exp)

spelglädje brädspel sällskapsspel betrayal at house on the hill widows walkSpeltyp: äventyrsspel, samarbetsspel, expansion Antal spelare: 3-6 
Speltid: 60 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Avalon Hill

Jag har varit ägare till BETRAYAL AT HOUSE ON THE HILL (BAHOTH) sedan 2015. Det är ett fantastiskt trevligt spel, trots en del brister och fel, och jag antar att det är därför som det också har nått något av en kultstatus i brädspelskretsar. Jag har spelat det i runda slängar 10 gånger och det som slog mig ganska tidigt, förutom att jag hade våldsamt roligt, var att BAHOTH var ett spel som hade mått fantastiskt bra av att expanderas med nya kort, rum och utredare. Efter några spelade partier försvinner nämligen en del av det så uppskattade story- och överraskningsmomentet eftersom samma kort återkommer allt för ofta.

Sålunda har jag väntat på den där expansionen i cirka 2 år, vilket jag inser inte alls är särskilt länge eftersom spelet släpptes första gången 2003, men jag är så klart ändå oförskämt nöjd att välkomna WIDOW´S WALK (WW) till världen. Om ni i denna stund förväntar er en förklaring om hur BAHOTH går till så får jag göra er besvikna och berätta att ni då kommer att bli väldigt besvikna. Jag kommer nämligen inte att lägga ens en sekund på att förklara hur själva spelandet går till, i det fallet hänvisar jag istället till min recension som går att hitta via arkivet eller länken ovan. Nej, fokus kommer nu att ligga på frågan om jag verkligen fick allt det där som en expansion till BAHOTH borde innehålla. Så, fick jag det? Ja… nej… nja.

Till att börja med, WW infogar 20 nya rumsbrickor, 30 nya kort, 50 nya haunts, en hel hög med tokens att använda i olika sammanhang och 0 nya utredare. Tyvärr finns det inga nya plast-clips till karaktärskorten, vilket sannerligen hade varit välkommet då produktionskvaliteten har varit… hrm… sisådär i det fallet. Extra märkligt tycker jag faktiskt att det är eftersom de där clipsens uselhet är en av världens sämst bevarade hemligheter och något som Avalon Hill lär ha fått cirka 2 miljarder klagomål på bara den här veckan. WW hade så klart varit ett utmärkt tillfälle för dem att visa medvetenhet om vilket skräp de hade producerat genom att ersätta alla ofrivilliga hemmafixare med lite ordentliga grejor. Men icke.

Nog om det och över till mer positiva ting. 50 nya haunts är naturligtvis inget annat än riktigt smaskig utfyllnad. Även om jag bara har spelat en bråkdel av de 50 som följde med grundspelet så känns det betydligt tryggare att numera ha 100 stycken. Jag har så klart inte spelat alla nya, och självklart inte tjuvkikat på dem för denna simpla recensions skull, men det jag har sett har i alla fall varit både spännande och kreativt. Även rumsbrickorna och korten som infogas ökar på variationen rejält, även om jag så klart gärna hade tagit emot fler. Samtidigt förstår jag att allt som stoppas in i spelet måste vara kopplat till någon av hauntsen, så att hålla antalet nere snarare än att försöka få in så mycket som möjligt är nog ändå ett bra beslut.

Nyheter i själva huset är att källaren, mellanvåningen och övervåningen nu har fått sällskap av takvåningen. Som våning betraktat tycker jag egentligen inte att den tillför något speciellt, de kunde lika gärna hållit sig till att bygga ut befintliga våningar, men… jag klagar väl inte antar jag. Däremot tycker jag att de mathissar som pryder en del av korten kunde skrotats, de ger nämligen fler möjligheter att transportera sig snabbt i huset och eftersom mycket av spelet går ut på att hindra folk att ta sig hit eller dit blir det ibland på tok för lätt att förflytta sig.

spelglädje brädspel sällskapsspel betrayal at house on the hill widows walk

Ni märker, jag är inte helt såld på WW i den mening att den faktiskt, förutom i mängden haunts, känns lite snålt tilltagen och att det dessutom inte följer med några nya karaktärer får man faktiskt säga är… ja, dåligt. Mängden nyheter och lullull som medföljer är helt enkelt inte stor nog för att jag ska vara riktigt nöjd, det känns liksom som att man kunde ha kramat ur mer värde för pengen utan att anstränga sig allt för mycket.

Samtidigt, om man gillar grundspelet och främst önskar sig mer variation så är WW ett givet köp. Själv ska jag ärligt erkänna att jag enbart köpte det för att komma åt den större variationen och om det är extra utredare, överflöd av rumsbrickor och annat lullull jag vill ha så vänder jag mig till MANSIONS OF MADNESS och dess kontinent av expansioner istället.

Så, för att sammanfatta den här röran av klagomål och beröm så vill jag nog säga att WW är dåligt om du söker nyheter, helt okej om man ser till mängden kort och rum och fantastisk om man ser till antalet nya haunts. Solklart? Nja, men jag tror att du bör köpa ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s