Resedagbok Essen Spiel17 – Del 1

spelglädje brädspel sällskapsspel spiel17Jag tror inte att någon förvånas över det här inläggets titel, för självklart måste jag berätta lite om min fantastiska pilgrimsfärd till Essen och Spiel17. Användandet av ordet ”lite” i föregående mening får nog anses som relativt relativt, för min tanke är nämligen att jag inte bara ska tråka ut er med resedetaljer och annat krafs, utan också skriva några rader om alla de spel jag provade på mässan. Se därför till att ha det långa besöket redo när du nu beger dig för att besöka personaltoaletten.

Om vi då skulle ta och börja med den faktor man som skåning, oavsett vad man har tänkt att ta sig för, alltid måste ta med i beräkningarna: Skånetrafiken (i folkmun Skånetragiken). Blir man inte stående på ett järnvägsspår mitt ute i ingenstans (med evighetslångt köande för att reklamera sin resa framför sig) så kan man räkna med att kollektivtrafiksvägrande fastna med bilen bakom en buss  eller vid en järnvägsövergång. Kort sagt kan man säga att mitt förtroende för nämnda företag är… sådär.

Trots det stukade förtroendet så valde alltså jag och Herr Baguette att satsa hela vår resa och göra ett försök att färdas med tåg till Kastrup och vår flight. För säkerhets skull hade vi valt en avgång som skulle vara framme två timmar innan gaten öppnade och jag såg en eftermiddag med gott om tid, kaffe och en bra bok i min kikare. Det gick självklart som vi förtjänade och riktigt ruskigt åt signalfelsfanders; hade inte mina föräldrar råkat vara tillgängliga med en bil som kunde köra 140 och Ryanair inte varit Ryanair så hade vi missat planet. Nu kom vi istället, efter att ha rusat med vårt bagage genom hela flygplatsen, genomsvettiga fram till gaten där övriga passagerare inte ens hade börjat äntra flygmaskinen (onödigt, men coolt ord).

Man kan väl säga att färden kunde ha börjat bättre, men ärligt talat så var jag mest bara överlycklig över att vi kom iväg överhuvudtaget. Herr Baguette oroade sig mest för hur hans kläder skulle räcka till efter språngmarschen, han hade ju, i sin iver att resa lätt, räknat med att kunna använda sin tröja i två dagar.

spelglädje brädspel sällskapsspel spiel17

Väl framme i Essen började vi leta efter vårt hotell. Dylika anläggningar brukar inte vara särskilt svåra att hitta eftersom de tenderar att lysa som Finlandsfärjor i kvällsmörkret, men eftersom Hotel Luise inte var ett hotell som alla andra såg det ut som ett helt vanligt hyreshus där värden hade haft den dåliga smaken att installera en glasytterdörr som, via en lapp endast på tyska, förklarades vara kaputt och olåsbar. Besvikelserna fortsatte när endast en i personalen verkade begripa engelska, rummen saknade handtvål och frukosten för 8€ visade sig vara helt utan bacon men välförsedd med kallt kaffe. Nåja, vi hade i alla fall tak över huvudet och våra planer gick ju faktiskt ut på att vara på hotellet så lite som möjligt. Roliga detaljer var för övrigt att Herr Baguette hade öronproppar (men ingen sovmask) på natten, att han i sovande tillstånd lät som Darth Vader och att jag varje morgon bjöds på stor show när han gjorde yogaövningar i bara småbyxorna.

Men mässan då skriker ni nu. Hur var mässan!? Tja, jo, alltså… Spiel17 var kort och gott alldeles… alldeles… underbart! Det var minst sagt överväldigande att kliva in på världens största brädspelsmässa och det dröjde ända till den tredje dagen innan vi började lära oss att hitta i hallarna utan guide, karta och GPS. Jag hade ju bestämt mig för att komma till mässan oförberedd för att minska stress och oro över att missa saker jag hemskt gärna ville se eller köpa, men det gick naturligtvis åt pipsvängen eftersom jag ägnade alldeles för mycket tid åt att titta på previews och skapa intresselistor dagarna innan avresan.

Det första vi gjorde var därför att styra kosan mot båset för Lobotomy, där det enligt uppgift delades ut miniatyrer av Stephen King-clownen Pennywise. Instruktionen löd att man skulle säga att man var intresserad av spelet för att få clownen, och i sin franska rättframhet gick Herr Baguette fram till en av demonstratörerna och sa ”I löööv Lobotomy”. Detta blev mest krystat eftersom hans försök till kodspråk inte ledde till någon reaktion överhuvudtaget och det var först när jag frågade rakt ut om miniatyren som de förstod vad vi var ute efter och halade fram skatten. Därefter satte vi oss ned för att få spelet demonstrerat, vilket förmodligen tedde sig lite konstigt med tanke på Herr Baguettes tidigare, till synes väl insatta, kärleksförklaring.

lobotomy spelglädje brädspel sällskapsspel

Lobotomy utspelar sig på ett mentalsjukhus och är ett samarbetsspel där man ska hjälpas åt att lösa ett förutbestämt scenario. Sjukhuset och dess personal är nog högst normala egentligen, men eftersom man antar roller som institutionaliserade patienter så har allt, enligt vanföreställningens alla regler, förvandlats till monster och otäckheter av olika sort. Spelet visade sig i grunden gå ut på att smiska så mycket personal och medfångar som möjligt och var, om jag ska vara riktigt ärlig, fruktansvärt ointressant. Det blev ganska snart tydligt att Lobotomy är ett utmärkt exempel på spel som innehåller ett överflöd av coola plastfigurer men som saknar i princip allt annat. Prislappen på 89€ var knappast heller särskilt uppmuntrande och när vi äntligen var färdigspelade hade jag tröttnat för länge sedan.

lobotomy spelglädje brädspel sällskapsspel


Stärkta av att i alla fall ha varsin Pennywise i ryggsäcken begav vi oss istället för att leta upp båset för Meeple Circus. Tom Vasel på Dice Tower hade haft vänligheten att tipsa och nu ville jag ta mig en titt innan övrig pöbel fick vittring. Det visade sig att jag var långt ifrån ensam om att hörsamma tips från Tom, men glädjande nog lyckades vi, likt två mästerspioner, nästla oss in vid ett demonstrationsbord ganska fort.

Meeple circus spelglädje brädspel sällskapsspel

Meeple Circus går ut på att stapla meeples, trähästar, elefanter och annat skoj i enlighet med fantasi, några få få förhållningsregler och tillgängliga trickbeskrivningar; allt för att samla så många applådpoäng som möjligt (eller för att som jag, stapla så skojigt som möjligt). Spektaklet ackompanjeras av käck cirkusmusik som samtidigt fungerar som timer. Min taktik var så klart inte särskilt framgångsrik, men jag hade så pass roligt att jag, utan att tveka, skyndade mig att greppa en alldeles egen cirkus vid försäljningsdisken.

Väl där upptäckte jag plötsligt att en främmande man hade närmat sig otäckt mycket (som svensk är man ju mån om sin personliga space). Till råga på allt hade han mage att fråga om jag tyckte om spelet och innan jag hann fundera allt för mycket på vad han var för en mupp, som inte kunde bekväma sig med att fråga demopersonalen istället, presenterade han sig som spelets konstruktör Cédric Millet. Alla tankar om muppar och personligt utrymme försvann som lönen i en brädspelsbutik och när han sedan erbjöd sig att signera mitt spel var kärleken omedelbar. Förmodligen log jag fånigt. Ja, det gjorde jag.

Meeple circus spelglädje brädspel sällskapsspel


Stärkt av succén tog jag Herr Baguette över axeln och skyndade vidare till nästa Dice Tower-tips. Liberatores lovade nämligen både hemliga roller, intriger och romantisering av mordet på Julius Caesar. I båset möttes vi av en ytterst oengagerad och faktiskt ganska otrevlig man som inte ville demonstrera spelet förrän ”om 3 minuter då en visning var planerad”. Eftersom tålamod är en dygd jag försöker tillämpa hackade vi i oss det tunga beskedet och satte oss för att vänta. Strax efter dök en tysk och en holländare (men inte Bellman) upp för att spela med oss och den oengagerade mannen började, nästan motvilligt, förklara spelets regler.

Liberatores spelglädje brädspel sällskapsspel

Tyvärr visade sig regelförklaringen vara bedrövlig och vad som egentligen är ett ganska enkelt spel verkade plötsligt otroligt avancerat och förvirrande. Med gemensamma krafter lyckades vi dock begripa vad vi höll på med och någon timme senare hade mordet på Julius Caesar lyckats och jag hade förlorat i ännu ett spel. Inte det minsta nedslagen bestämde jag mig ändå för att köpa Liberatores, det här med hemliga roller och diskussion är nämligen något som startar mig på alla cylindrar.

Den oengagerade mannen visade sig för övrigt vara Liberatores konstruktör Yan Yegorov. Såhär såg han ut efter att ha signerat mitt spel med guldpenna:

Liberatores spelglädje brädspel sällskapsspel


Den första mässdagen avslutades med att vi, i jakt på fler spel att testa, i princip bara satte oss ned vid ett ledigt demonstrationsbord. Spelet som visades där var Wild West Shepherds, ännu ett spel med hemliga roller som går ut på att akta sig för vargar och samla får (eller chips som demokillen envisades med att säga). Spelupplevelsen var charmig, men det var på tok för lätt att lista ut vem som var vem och dessutom kändes vissa karaktärer lite väl kraftfulla. Inget köp. Och ingen vinst heller…

Wild west shepherds spelglädje brädspel sällskapsspel


Någonstans där stängde mässan och jag och Herr Baguette begav oss mot närmaste kebab för att, så fort som möjligt, skynda ut på hotell-sightseeing i jakt på spelsällskap. Tyvärr visade det sig vara lättare sagt än gjort och när vi väl hittade ett riktigt bra spelhotell (Mercure) var alla sällskap fulla och vi fick snällt slå oss ned i baren i väntan på fler överblivna spelare. Vi var precis på väg att ge upp när tre stackars belgare fastnade i Herr Baguettes fisketrål. Ett parti Liberatores (som jag vann!) följde och efter det kände vi oss så pass nöjda och belåtna med dagen att vi gick hem och somnade på studs.

Liberatores spelglädje brädspel sällskapsspel

Fortsättning, med fler testade spel och en beskrivning om hur man går till väga för att inte skaffa chips-tuttar i Essen, följer inom kort. Missa inte den!

Annonser

The Dice Tower: Best of 2016

The Dice Tower är ett gäng amerikaner som ägnar det mesta av sin tid till att spela och recensera brädspel. Varje jul publicerar de ett filmklipp där de utnämner sina brädspelsfavoriter från året som har gått och det brukar vara en ren guldgruva i att hitta godbitar som jag annars hade missat. Förra året gjorde de, i mina ögon, ett otroligt bra jobb i sina utnämningar och spelen som hamnade på plats 1-5 i förra årets sammanfattning är nu också hyllade favoriter i min egen samling.

Turen har kommit till 2016 och jag slog mig i vanlig ordning ner med en kopp kaffe för att avnjuta speltipsen. I år var det dock något som var annorlunda, och då menar jag inte bara att Frugan låg och sov på golvet och Meepeln satt bredvid och stirrade på mig samtidigt som hon krystade fram en bajsblöja. Nej, det var också något speciellt med herrarna Tom, Sam och Zee: de var knappt överens om någonting alls och den vänskapligt hetska stämningen som brukar genomsyra deras diskussioner tycktes ett flertal gånger vara på väg mot äkta irritation.

Var spelåret 2016 ovanligt svagt, eller hade de bara vaknat på fel sida? Ingen aning, men klart är i alla fall att det bland de 30 spel som nämndes bara fanns 3(!) gemensamma nämnare och att inget spel nämndes av alla tre. Årets sammanfattning kommer alltså att bli rekordkort eftersom jag, traditionsenligt, bara tänker presentera spelen som togs upp av minst två paneldeltagare. I vanlig ordning har jag adderat spelens placeringar i Dice Towers ranking och ju lägre sammanlagd siffra desto högre upp hamnar spelet i min sammanfattning. Håll till godo vettja!

Och så den lilla disclaimern: Samtliga spelbeskrivningar är översatta från engelska av mig och eventuella fel är därför helt och hållet mina.

3. MECHS VS, MINIONS

spelglädje brädspel sällskapsspel mechs vs. minionsSpeltyp: strategispel, samarbetsspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60-90 min Språk: Engelska 
Ålder: 14+ Tillverkare: Riot Games

Mechs vs. Minions är ett samarbetspel för 2-4 spelare. I världen Runeterra tar spelarna på sig rollerna som fyra djärva Yordles: Corki, Tristana, Heimerdinger och Ziggs, som måste samarbeta och styra sina nybyggda robotar mot en armé av plundrande minioner. Med modulär spelplan, programmatiska kommandorader och en story-driven kampanj så kommer varje uppdrag att vara unikt och sätta era samarbets- och programmeringskunskaper på prov.

Spelet innehåller totalt tio uppdrag och varje uppdrag tar ca 60-90 minuter att spela. Lådan innehåller fem spelplaner, fyra kommandorader (en för varje spelare), fyra målade robotminiatyrer, förmåge- skadekortlekar, ett timglas, 100 minioner etc. Det verkar också finnas ett stort föremål som försöker ta sig ut ur den där stängda lådan…

****

Tom Vasel: 6:a
Sam Healy: 9:a
Poäng: 15

Jag fick faktiskt tips om det här spelet i höstas förra året och visst verkade det redan då intressant även om jag inte har tänkt särskilt mycket på det sedan dess. Story-drivna samarbetsspel med små figurer lockar mig alltid sedan jag provade MICE & MYSTICS första gången men det här tycks vara allt för inriktat på strid för att jag ska bli riktigt intresserad. Kommer jag att skaffa Mechs vs. Minions? Tveksamt, även om jag så klart anmäler mig som högst frivillig till deltagande om min tipsande vän slår till. Eller vet ni, baserat på min självkännedom är det rätt så troligt att Mechs vs. Minions hamnar både på min önskelista och i min garderob förr eller senare.

2. STAR WARS: REBELLION

boxSpeltyp: strategispel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 180-240 min Språk: Engelska 
Ålder: 14+ Tillverkare: Fantasy Flight Games

 

STAR WARS: REBELLION är ett brädspel om en episk konflikt, mellan det Galaktiska Imperiet och Rebellerna,  för två till fyra spelare.

Upplev det Galaktiska Inbördeskriget som aldrig förr. I REBELLION, kontrollerar du hela det Galaktiska Imperiet eller Alliansen av Rebeller. Du måste föra befäl över rymdskepp, sköta truppförflyttningar och samla stjärnsystem för att hjälpa till. Eftersom det är stora skillnader mellan Imperiet och Rebellerna så har varje sida olika vinstvillkor och du behöver justera din spelstil beroende på vem du representerar. Kommer Rebellerna att lyckas med sitt uppror innan Imperiet hittar den gömda rebellbasen?

****

Tom Vasel: 10:a
Sam Healy: 1:a
Poäng: 11

Vet ni, av någon anledning är jag immun mot Star Wars-hype och istället för att locka mig till oansvariga köp blir effekten den motsatta på mig oavsett hur populärt spelet blir. Möjligen är jag idag närmare ett köp av STAR WARS: IMPERIAL ASSAULT än jag var när det kom, men nej, som vanligt kommer jag nog att låta er fanboys/girls ha er värld för er själva. Temat undantaget tycker jag ändå att  STAR WARS: REBELLION verkar både intressant och spännande så om någon skulle släppa ett likadant spel med Mass Effect-tema så hade jag nog slagit till bums. Tycker ni att jag säger emot mig själv? Det gör jag också. Lita aldrig på mig när Star Wars är inblandat.

1. CRY HAVOC

Pud_295x295x100_wieczko.cdrSpeltyp: konfliktspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60-120 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Portal Games

CRY HAVOC är ett kortdrivet, asymmetriskt, konfliktspel som utspelar sig i en brutal science fiction-värld. Varje spelare för befäl över en av fyra unika fraktioner med varierande förmågor och enheter. Spelet innehåller 54 miniatyrer, en stor spelplan och över hundra unika kort med fantastisk artwork.

****

Tom Vasel: 4:a
Sam Healy: 3:a
Poäng: 7

Innan jag såg Dice Towers lista hade jag faktiskt aldrig ens hört talas om CRY HAVOC och efter att ha läst om spelet och sett Tom Vasels tokhyllande recension så känner jag… att jag inte verkar ha missat något speciellt faktiskt. Visst, det här är säkert ett fantastiskt bra spel, men det lockar helt enkelt inte mig nämnvärt mycket att skaffa ännu ett konfliktspel som går ut på poängsamling medelst miniatyrer på rund karta eftersom jag redan har BLOOD RAGE. Min första erfarenhet av sistnämnda var ju dessutom inte alldeles hejdundrande klockren om vi säger så, så jag är helt klart lite bränd om nosen i frågan och ska definitivt, istället för att köpa CRY HAVOC, ägna mig åt att göra nya BLOOD RAGE-försök framöver.

***

Så… för att sammanfatta mina intryck av årets lista så är jag faktiskt inte särskilt imponerad. Inget av spelen känns som en rejäl fullträff för min del även om jag plötsligt har drabbats av en obeskrivlig lust att ändå skaffa STAR WARS: REBELLION; det verkar ju faktiskt vara ett ganska bra spel oavsett tema och att det sedan, enligt uppgift, passar utmärkt för två spelare gör inte saken sämre i min småbarnsföräldervärld (som sagt, lita aldrig på mig när Star Wars är inblandat). I övrigt tror jag att jag lägger min 2016-energi (och mina pengar) på exempelvis TERRAFORMING MARS, SCYTHE och/eller MANHATTAN PROJECT: ENERGY EMPIRE istället.

The Dice Tower: Best of 2015

The Dice Tower är en amerikansk webbsida där recensioner, filmklipp och podcasts trängs i en fantastisk symbios. Varje jul publicerar de ett filmklipp där de utnämner sina brädspelsfavoriter från året som har gått och det brukar vara en ren guldgruva i att hitta godbitar som jag annars hade missat. Ett av förra årets favoriter hos mig, SPYFALL, var ett sådant spel och jag är övertygad om att jag kommer att hitta liknande favoriter också i år.

Så, i vad som inte bara håller på att bli en tradition på Spelglädje, utan faktiskt har blivit det, så ska jag härmed försöka mig på att sammanfatta vad Tom, Sam och Zee har kommit fram till angående spelåret 2015. De nämner 10 spel vardera och till min (och deras egen) stora förvåning så är de faktiskt förhållandevis överens om vad som har varit årets höjdpunkter. Trots detta nämner de sammanlagt 21 olika spel och jag törs lova att det finns något för alla på deras respektive listor. Som vanligt tänker jag dock inte presentera alla spelen här, utan bara ta upp de gemensamma nämnare de tre herrarna hade på sina listor.

I år innebär det att totalt 6 spel kommer att presenteras och kommenteras nedan. För att kunna rangordna dem så sanningsenligt och rättvist som möjligt har jag, precis som vanligt, adderat de gemensamma nämnarnas placeringar i Dicetowers ranking, och ju lägre denna siffra blir desto högre upp hamnar spelet på listan. Dessutom är det faktiskt så att inte mindre än 4 av årets spel nämndes av både Tom, Sam och Zee så självklart kommer de att rankas högre trots att de i mitt system får högre placeringssiffror än spelen som bara nämndes av två paneldeltagare. För er info så nämndes spelen med placering 5-6 av två personer och spelen placerade från 1-4 av alla tre.

Som vanligt är samtliga spelbeskrivningar översatta från engelska av mig och eventuella fel är  därför helt och hållet mina. Jag vill förresten också ta tillfället i akt och tipsa om förra årets sammanfattning, den är full av godbitar som håller fortfarande.

6. CHAMPIONS OF MIDGARD

champions of midgard spelglädje brädspelSpeltyp: strategi, äventyr, arbetarplacering Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60-90 min Språk: Engelska 
Ålder: 12+ Tillverkare: Grey Fox Games

Champions of Midgard (tidigare Defenders of Nidaros) är ett mellanviktigt vikingaspel med arbetarplacering och tärningar. Spelarna leder vikingaklaner som reser till en krigshärjad hamn för att försvara den ifrån olika mytologiska varelser. Genom att besegra varelserna får spelarna ära och gudarnas gunst. När spelet är slut vinner spelaren som har samlat flest poäng titeln som Jarl och utnämns till en Champion of Midgard!

****

Champions of Midgard är inget spel som hade fångat min uppmärksamhet i normala fall, men en närmare titt får nörddetektorn att ge fullt utslag hos mig. Det ser fantastiskt vackert ut och frågan jag nu behöver ställa mig är om jag inte behöver skaffa mig ett vikingaspel. Jag menar, jag har ju inget tidigare… En sak som möjligen håller mig tillbaka är den där poängräknarramen som går runt spelplanen. Visst, den är smidig och nära till hands, men den får mig också att tänka att vikingatemat kanske bara är en förklädd mattelektion alá t.ex. POWER GRID?

5. RAPTOR

Raptor spelglädje brädspelSpeltyp: kortspel, strategi Antal spelare: 2 
Speltid: 25 min Språk: Engelska 
Ålder: 10 Tillverkare: Matagot

En raptormamma har rymt och lagt ägg i parken. Ett forskarlag måste neutralisera henne och fånga ungarna innan de flyr ut i skogen.

RAPTOR är ett kortdrivet taktikspel där spelarna använder kort för att förflytta sina pjäser (forskare på ena sidan och raptorer på andra). Forskarna kan använda eld, förflytta sig med jeep och till och med kalla på förstärkning, medan raptor-mamman kan gömma sig i buskarna, skrämma forskarna och ropa på sina ungar.

****

Okej, här har vi ett spel som antagligen kommer att hamna i min garderob för eller senare. Det är relativt ont om bra spel för två spelare och eftersom det blir svårare och svårare att skrapa ihop många spelare kan ett 2-spelarspel vara räddningen många gånger. Temat är, vad jag förstår, väldigt löst påklistrat, men vad gör det om spelet är bra och man dessutom får leka med små dinosaurieminiatyrer? För att inte tala om att man faktiskt kan ge sig på att måla dem…

4. 7 WONDERS DUEL

brädspel spelglädje 7 wonders duelSpeltyp: Strategi, kortspel Antal spelare: 2 
Speltid: 30 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Rebel

Utveckla din vetenskapsnivå och dina arméer, bygg prestigefulla byggnader och led din civilisation till ära och berömmelse!

7 WONDERS DUEL är ett fristående spel i 7 WONDERS-världen gjort speciellt för att spelas med två spelare. Det erbjuder ett helt nytt system för att välja kort, 3 möjliga vinstsätt, vetenskapliga framsteg, ett originellt militärsystem och hela 12 underverk att kombinera till beroendeframkallande och omväxlande partier.

****

7 WONDERS DUEL älskas uppenbarligen av Zee Garcia, för han placerade det på tredje plats på sin lista medan övriga placerade det som åtta och nia. Men, ett högt rankat 2-spelarspel igen alltså och trots detta rycker det inte ens lite i inköpstarmen på mig. Anledningen till det är att jag har en lite komplicerad relation till grundspelet 7 WONDERS och det smittar så klart av sig på 7 WONDERS DUEL. Uppenbarligen är jag rätt så ensam om att inte vara fullständigt såld på den här spelserien så jag kanske får ge det en ny chans. Sen.

3. BLOOD RAGE

blood rage spelglädje brädspelSpeltyp: Strategi, konfliktspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60-90 min Språk: Engelska 
Ålder: 13+ Tillverkare: Cool Mini or Not

”Livet är en strid; Stridande är berömmelse; Berömmelse är ALLT!”

I BLOOD RAGE kontrollerar varje spelare en vikingaklan med krigare, ledare och skepp. Ragnarök har kommit och världen går under! Det är nu som vikingarna har sin sista chans att falla på ett ärofyllt vis och säkra sin plats i Valhall bredvid Oden. För en viking finns det många vägar till ära och berömmelse: Man kan invadera och plundra, krossa sina motståndare i episka strider, genomföra uppdrag eller till och med dö en ärofull död antingen i strid eller genom Ragnaröks ofrånkomliga dom.

****

Vi närmar oss helt klart toppen nu och det blir extra tydligt med BLOOD RAGE. Både Tom och Sam utnämnde nämligen det här spelet som det absolut bästa av vad 2015 hade att erbjuda i spelväg. Anledningen till att det inte klättrar högre på listan är att Zee placerade det först på åttonde plats. Själv vet jag faktiskt inte riktigt vilket ben jag ska stå på här. Ofrånkomligen har ett ganska rejält intressefrö planterats hos mig, men samtidigt vet jag att jag inte har tillräckligt nördiga vänner för att någonsin få spela så ofta som jag hade velat. Men som jag skrev ovan så behöver jag ju ett spel med vikingatema… Antagligen hamnar BLOOD RAGE på min lista märkt ”Att köpa om jag skaffar nya kompisar som är lika nördiga som jag själv” på obestämd tid.

2. PANDEMIC: LEGACY

pandemic legacy spelglädje brädspelSpeltyp: Samarbetsspel, strategispel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60 min Språk: Engelska 
Ålder: 12+ Tillverkare: Z-Man Games

PANDEMIC LEGACY säsong 1 är ett episkt samarbetsspel för 2-4 spelare. Olikt många andra spel så kommer en del av de beslut du tar att följa dig till nästa spelomgång. När du spelar äventyret kommer du att öppna förseglade paket, avslöja hemlig information och upptäcka de hemligheter som är inlåsta i spelet. Klockan tickar, och du har bara två chanser per månad på dig att vinna innan det är dags att gå vidare till nästa månad. Karaktärerna kommer att få ärr. Städer kommer att drabbas av panik. Sjukdomar kommer att mutera. Den ena världen kommer aldrig att vara den andra lik!

****

PANDEMIC LEGACY var Zee Garcias etta från 2015, men trots att jag har hört talas om det titt som tätt så har det faktiskt flugit lite under radarn för min del. Inte för att jag har varit ouppmärksam, utan för att jag alldeles nyligen köpte ”det vanliga” PANDEMIC och har haft fullt upp med att fördjupa mig i det. Ska jag sedan vara ärlig så finns det saker med LEGACY som gör att jag inte känner ett omedelbart behov av att skaffa det oavsett alla hyllningskörer. Visserligen är jag väldigt svag för spel där de val man gör påverkar framtiden, men att riva sönder och rita på korten? Klistra klistermärken på diverse ställen? Det innebär ju i så fall att när spelet väl är spelat så är det spelat; färdigt att kastas liksom. Det går ju inte ens att sälja vidare till någon som inte kan storyn eftersom genomspelandet kort och gott har gjort spelet ospelbart. Spontant? Nja, möjligen när jag har vunnit onödigt mycket pengar på tipset. Med lite eftertanke? Antagligen blir det ett köp.

1. T.I.M.E. STORIES

time stories brädspel spelglädjeSpeltyp: Strategispel, äventyr, samarbetsspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 90 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Space Cowboys

”Välkomna agenter!  The T.I.M.E. Agency behöver er.”

Vårt universums väv är hotat av inkräktare. T.I.M.E. Agency skickar agenter för att eliminera farorna. Innan ditt uppdrag väljer du en avatar att agera i dåtiden med för att inte ställa till med oreda i rumtiden. Uppfyll ditt uppdrag så fort som möjligt, men kom ihåg att du kan börja om så många gånger du behöver. Var uppmärksam på allt för att kunna ta bästa möjliga beslut.

****

T.I.M.E. STORIES placerades på andra plats av samtliga paneldeltagare, vilket innebär att Tom, Sam och Zee faktiskt var överens om någonting i år. Det första jag kommer att tänka på när jag läser spelets beskrivning är filmen Source Code. Utan att berätta för mycket handlar den nämligen om en person som återvänder till samma dåtida situation om och om igen för att ta reda på en bombmans identitet. Låter det spännande? Jag tycker i alla fall det och det här känns som ett givet köp för mig. Story-drivna spel där det är upp till mig att ta de ”rätta” besluten för att komma vidare är verkligen något som jag gillar och vad jag förstår så blandas dessutom olika tidsåldrar såsom medeltid, pirater och antiken in i bilden. På pappret verkar alltså T.I.M.E. STORIES innehålla precis rätt saker för att skapa kaos och beroende i min värld. Nu måste jag bara vänta tills det är läge att slå till och trycka på köpknappen…

***

Okej, det där var årets lista gott folk. Visst kan man diskutera om T.I.M.E Stories är en värdig vinnare eftersom ingen av paneldeltagarna faktiskt hade det på förstaplats (BLOOD RAGE hade t.ex. två förstaplatser). Jag tycker ändå att det poängsystem jag har klurat fram är hyfsat rättvisande och man ska ju också komma ihåg att man ju faktiskt får köpa spel som inte hamnade överst på listan. Dags att tömma plånboken!