Recension: Ordglapp

brädspel spelglädje sällskapsspel ordglappSpeltyp: partyspel Antal spelare: 3-6 
Speltid: 30 min Språk: Svenska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Competo

I slutet av förra året skrev jag att partyspelen möjligen inte hade fått den uppmärksamhet de förtjänade här på Spelglädje. Det hade de kanske inte heller, men sedan dess har inte mindre än tre rena partyspelsrecensioner publicerats och nu har det blivit dags för ännu en. Guldtärningsvinnaren i kategorin Årets vuxenspel 2016 är nämligen nästa objekt på tur, och i den kategorin är det ju tradition att det ska handla om ett extremt lättviktigt partyspel. Vinnaren den här gången heter ORDGLAPP och är… tja, ett extremt lättviktigt partyspel. Jag har väldigt svårt att utöka den beskrivningen överhuvudtaget, så vi går istället raskt över till hur man gör när man spelar:

ORDGLAPP kretsar kring två stycken draghögar som ligger mitt på bordet; ur dem kommer spelarna turas om att dra, vända upp och lägga kort framför sig. Korten som vänds upp innehåller ett ämne, t.ex. kultfilmer, och en symbol, t.ex. ett plustecken, och det är när det första kortet har vänts upp som själva spelandet tar rejäl fart. Så fort någon vänder upp ett kort med en symbol som redan ligger uppvänd hos någon annan startas nämligen omedelbart en duell mellan kortinnehavarna. Den går ut på att, så fort som möjligt, kläcka ur sig ett exempel inom ämnet som står på motståndarens kort och den som lyckas göra det först vinner duellen (i exemplet på bilden nedan hade alltså Roxette varit ett fantastiskt svar).

Vinnaren plockar åt sig förlorarens kort och lägger i sin poänghög och sedan fortsätter spelet som förut… om det inte, som ett resultat av att poängkortet togs, åter ligger två lika symboler uppe för då startar en ny duell på studs. Spelet innehåller ytterligare en liten finess i form av Joker-korten, de är specialkort som istället för att läggas framför spelarna placeras mitt på bordet. På korten finns två olika symboler, och om den avbildade kombinationen skulle dyka upp hos spelarna utlöser även detta en duell. Den spelare som har lyckats samla flest kort i sin poänghög när draghögarna är slut har vunnit och får, enligt gammal spelsed, välja vem som ska sätta på nytt kaffe.

brädspel spelglädje sällskapsspel ordglapp

Och där vet ni faktiskt i princip allt ni behöver veta för att kunna spela eller snickra ihop ett alldeles eget ORDGLAPP, men vem har sagt att spel behöver vara avancerade för att vara roliga (se bara på CARDS AGAINST HUMANITY)? Den befogade frågan är ju då om ORDGLAPP, i all sin enkelhet, också är ett roligt spel? Jag ska inte dra ut särskilt mycket på svarandet utan utropar odiskutabelt ”nja” på det.

Till att börja med, ORDGLAPP är stressigt. Fruktansvärt stressigt till och med om man är många spelare, och det är en egenskap jag skyr som… kanske inte pesten, men i alla fall som en rejäl maginfluensa. Spel får gärna vara lite stressiga och hetsiga när det är min tur, men ORDGLAPPS utformning gör att det kan bli min tur när som helst och det leder till att jag är konstant stressad under den halvtimme som partiet pågår. Har ni någon gång spelat kortspelet STRESS med många deltagare så är det en likvärdig upplevelse som i alla fall jag slutade uppskatta ungefär när jag lämnade gymnasiet bakom mig. Det är definitivt inget jag skulle vilja infoga en kväll när vinglasen och fin-whiskyn är framme, det är ett som är säkert.

Med det sagt så hade vi trots allt roligt när vi spelade ORDGLAPP; det är liksom omöjligt att inte skratta åt varandras tunghäftor och misstag (dessutom är det aldrig fel att sanningsenligt kunna  läxa upp sin bror för att han stirrar för mycket på dåliga Facebook-klipp och läser för lite böcker, när han klagar på att inte kunna läsa korten tillräckligt fort). Dock var vi alla överens om att när ett parti är spelat är det roliga över. Efter det är man liksom nöjd, sugen på mer efterrätt eller.. ja, egentligen vad som helst utom att spela en gång till. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det är något distributören är medveten om eftersom endast tre kortlekar (= tre partier) medföljer?

Sammanfattningsvis då, om du uppskattar stressiga, högljudda och väldigt enkla partyspel så kan ORDGLAPP vara något för dig, annars bör du leta vidare (varför inte i Spelglädjes partyspelsarkiv?). Och förresten, vi har så klart alla våra personliga preferenser, men hur ORDGLAPP kunde bedömas vara ett bättre spel än det, också Guldtärnings-nominerade och, allmänt briljanta partyspelet CODENAMES övergår mitt förstånd fullständigt. Bäst att inte fundera närmare på det.

Recension: Otrio

otrio br'dspel sällskapsspel spelglädjeSpeltyp: familjespel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 10-15 min Språk: Svenska 
Ålder: 8+ Tillverkare: Marbles Brain Workshop

Nytt år, nya möjligheter. Vad passar då bättre än att ägna sig åt en recension av Guldtärningsvinnaren för Årets familjespel 2016: OTRIO? Eller ja, vi ska inte överdriva entusiasmen här för om jag ska vara ärlig så har jag haft ganska lågt ställda förväntningar redan från start. Kanske inte så mycket för själva spelets skull, även om jag sällan uppskattar abstrakta spel, utan mest för att en variant av TRE I RAD går och vinner ett spelpris år 2016. Med den besvikelsen stingande i min själ tog jag mig därför en rejäl funderare på vilka vänner jag skulle bjuda in till speltestandet. ”OTRIO, som alla andra spel, förtjänar så klart en ärlig chans att briljera” tänkte jag och såg därför till att boka en dejt med Björn (som älskar YINSH) och Woody (som har varit en högt rankad mästare i SCRABBLE).

OTRIO har, som jag nämnde ovan, stora likheter med TRE I RAD. Skillnaden är egentligen bara att varje spelare har totalt nio pjäser i tre olika storlekar att använda och därigenom har tre olika sätt att vinna på. Lyckas man placera tre pjäser av samma storlek i rad har man vunnit, placerar man en av varje sort i fallande/stigande storleksordning har man vunnit (som på bilden nedan!) och om man har placerat en pjäs av varje storlek på samma plats har man också vunnit.

Det där var nog den kortaste regelförklaring jag någonsin har skrivit på Spelglädje och det beror så klart på att svårigheten i OTRIO inte ligger i att lära sig reglerna utan att bemästra strategier och tankesätt. Här finns inget tema att mysa in sig i, det som syns är det som erbjuds, och det är väl där mina problem börjar. Efter ungefär fyra utplacerade ringar i OTRIO börjar jag tröttna och tänka på annat och då vet ju alla som någon gång har spelat TRE I RAD att det hela tar slut blixtsnabbt och slutar med förlust. Inte för att OTRIO är ett dåligt spel, utan för att det helt enkelt passar mig extremt dåligt.

otrio br'dspel sällskapsspel spelglädje

Desto bättre passade det Björn och Woody som hade svårt att sluta hitta på superlativ. Vad sägs till exempel om följande omdöme? ”Skitkul. Jag älskar logiska, abstrakta spel. Bra tempo!” När jag för längesedan hade börjat längta efter att plocka fram MANSIONS OF MADNESS istället så ville de spela igen. Och igen. Och igen. De lade så klart märke till att mina tankar vandrade iväg åt annat håll hela tiden och kampanjade, för att få spela ännu mer, för att vi skulle spela tills jag hade vunnit en gång (vilket så klart aldrig skedde).

Slutsatsen måste därför bli att OTRIO är fantastiskt roligt och bra om man tycker om abstrakta spel. Det finns gott om taktiska möjligheter med olika sätt att vinna på och när man spelar 3-4 spelare tillkommer dessutom nyansen att tvinga sina motståndare till att ägna sig åt ”utryckningar” istället för att bygga upp en egen taktik. Det möjliga spelarantalet med upp till fyra spelare är förresten något som jag ser som en stor styrka, men också något som ofta blottar OTRIOS kanske största svaghet. Man brukar ju säga att en kedja aldrig är starkare än dess svagaste länk och det är definitivt fallet här; om någon av deltagarna är svagare taktiskt kommer nämligen, nästan uteslutande, spelaren som sitter efter i tur att vinna. Det gör att jag vill sätta ett litet frågetecken för hur lämpligt OTRIO, som ju benämns som familjespel, egentligen är för en familj att spela tillsammans?

Men med det sagt så vill jag ändå avsluta på ett sätt som gör OTRIO rättvisa. Visst, jag tycker inte att det är särskilt roligt, men är samtidigt inte dummare än att jag inser att det här är ett fantastiskt spel för den som gillar abstrakta och snabba spel utan krusiduller. Själv kan jag bara önska att jag befann mig på en logiskt och koncentrationsmässigt jämbördig nivå med er som spelar sådant här till vardags. Då kanske jag hade haft vett att uppskatta OTRIO lite bättre och dessutom haft möjlighet att vinna, om så bara en enda gång.

Guldtärningen 2016

Som ni säkert känner till så delar Leksaksbranschen ut sitt pris Guldtärningen till årets spel i kategorierna årets familje-, barn- och vuxenspel. Vinnarna har varit offentliggjorda ett tag och det är nu, som traditionen kräver, dags att presentera dem på Spelglädje.

När förra årets inlägg om Guldtärningen skrevs var spelmässan i Essen i full gång och min missnöjdhet över att inte vara där var kraftig. Min text osade dessutom av bitterhet över att jag, istället för tyskt mässande, ägnade mig åt att skriva om ett spelpris som jag aldrig har haft särskilt stort förtroende för (även om barn- och familjespelspristagarna (VAMPYRJAKTEN och KLASK) förra året faktiskt var bra!)

Det blev ingen resa till Essen det här året heller. Och jag har inte särskilt stort förtroende för Guldtärningen år 2016 heller. Mitt missnöje och bitterhet borde alltså ha nått monumentala nivåer vid det här laget, men i år är det något som är annorlunda. Spädbarnets ankomst till Spelglädje-familjen gjorde att den där tyska resan ändå aldrig var riktigt aktuell (men nästa år alltså…) och dessutom har hon gjort att mitt intresse för rena barnspel har vuxit rejält. Så… nu sitter jag faktiskt här och är riktigt nyfiken på vad Guldtärningen 2016 har att erbjuda. Ja, allt utom vuxenpriset då alltså för det är antagligen, precis som vanligt, ett hrm… mindre bra spel.

I vanlig ordning kommer jag att, i samarbete med Worldofboardgames.com, skärrskåda vinnarna med mina allra hårdaste recensentglasögon. Svaret på när det kommer att ske exakt är höljt i dunkel eftersom alla spelen inte finns till försäljning ännu, men ni kan lita på att det blir av så fort jag får möjlighet att lägga mina spelglada fingrar på dem.

Och med all formalia avklarad återstår det så bara att gå över till själva vinnarpresentationen. Bilderna är lånade med tillåtelse av Worldofboardgames.com, spelbeskrivningarna från respektive spelkartong och motiveringarna är hämtade på Alltomsallskapsspel.se (eftersom Leksaksbranschens egen hemsida, märkligt nog inte är uppdaterad i ämnet). Efter hand som recensionerna publiceras kommer de självklart även att kunna nås via länkar i det här inlägget.

Årets barnspel:

VAR ÄR LILLA KANINEN
var är lilla kaninen sällskapsspel brädspel spelglädje
VAR ÄR LILLA KANINEN är ett lekbaserat spel där en förälder eller äldre syskon leker med ett mycket litet barn (18 månader och uppåt). Spelet består av Lilla Kaninen i form av en mini-mjukis, sex koppar och 16 dubbelsidiga spelbrickor samt anvisningskort för att lätt komma igång med spelet. I spelet går Lilla Kaninen på besök hos en djurvän och göms under en av kopparna. Barnet letar efter Lilla Kaninen med hjälp av ledtrådar, historier och frågor. Inga förlorare i detta spel: sökandet kan fortsätta tills Lilla Kaninen hittas.

Det finns olika spelnivåer; det är dags att gå vidare till nästa nivå först när barnet börjar hitta Lilla Kaninen varje gång. En väsentlig del av VAR ÄR LILLA KANINEN är engagemanget mellan dig och barnet. Alla djur kan prata och emellanåt säger de och gör de något mycket tokigt. Släpp loss fantasin och ha roligt!

Juryns motivering:

”Minst sagt ovanligt med ett barnspel som också vänder sig till riktigt små barn. Ett utvecklande spel som kan göras till en enkel lek för de allra yngsta eller ett något mer avancerat spel för de äldre syskonen. Välgjort i bra kvalité och med den allra sötaste gosedjurskaninen som någonsin rymts i en spelkartong!

Årets familjespel: 

brädspel sällskapsspel otrio spelglädjeOTRIO

Reglerna i OTRIO är enkla. Få tre cirkelformade delar i din färg i en rad. Antingen i lodrät eller i vågrät ordning. Lika stora delar i en rad eller tre koncentriska delar i samma hål.

Du kan inte hitta mycket enklare regler än så här för ett strategispel. Spelet blir på det sättet mer utmanande beroende på hur snabbtänkt din motståndare är!

Juryns motivering:

”Klassikern Tre i rad har fått många spelutvecklare att gå vidare och hitta nya versioner. Här en av de mer lyckade där det finns minst tre olika vis att lägga sina tre brickor, i rad, inuti varandra eller i fallande storlek. Går snabbt att begripa och börja spela men otroligt svårt att behärska och överraskande lätt att förlora när man minst anar det. Koncentration och strategi är det som gäller.

Årets vuxenspel:

brädspel spelglädje sällskapsspel ordglappORDGLAPP

När ordet finns i minnet, men inte i munnen!

Har du tänk på hur många ord som snurrar i huvudet? Maträtter, poplåtar, kändisar, fotbollslag…. Listan kan bli hur lång som helst. När allt ät lugnt, är det lätt att komma på ett exempel på en hundras, en grönsak eller en artist. Men det är kanske en helt annan sak när det gäller att reagera och blixtsnabbt ge ett svar! Ett väldigt enkelt och snabbt spel! Kolla, tänk, svara och ha jättekul!

Reglerna i ORDGLAPP är väldigt enkla. Spelarna vänder på kort tills två spelares kort visar samma symbol. De som har samma symbol måste snabbt ge ett exempel på det ämne som står på motståndarens kort. Den som först häver ur sig rätt svar vinner motståndarens kort. Enkelt, eller hur? Vänta bara! Det kan dyka upp ett jokerkort som ger oväntade kombinationer, och dueller som snabbt ger helt andra utmaningar. Var taggad – det kan närsomhelst bli din tur!

Juryns motivering:

”Stressigt, snabbt och utmanande där spelarna ska avbryta varandra genom att ge exempel på maträtter, poplåtar, hundraser, fotbollslag och mycket mer, när deras kort överensstämmer med varandra. Visst fastnar tungan och självklart blir det kul när associationer, exempel och företeelser haglar över bordet. Perfekt isbrytare på kalaset, eller kanske till och med på konferensen?

****

Efter förra årets presentation skrev jag såhär:

”Där har vi vinnarna och jag kan redan nu säga att jag är ytterst tveksam till, ja egentligen alla utom årets barnspel.”

Och jag ser ingen anledning att inte använda den formuleringen även i år.

Årets barnspel, VAR ÄR LILLA KANINEN, ser otroligt intressant ut för mig som småbarnsförälder och jag är riktigt ivrig att prova det. Att försöka leka in min dotter i sällskapsspelens förlovade land redan vid 18 månaders ålder lockar enormt mycket.

Men Årets familjespel OTRIO… En ny variant på Tre i rad? Really? Inte det här året också väl? Räckte det inte med TREXO förra året?

Och så kommer vi slutligen till vad jag skulle vilja kalla prislistans sorgebarn. Inte för att ORDGLAPP inte är ett roligt spel, det kan det mycket väl vara, utan för att jag är så fruktansvärt trött på att vuxenspel hela tiden likställs med partyspel som tar max en halvtimme att spela och är bäst i kombination med alkohol. Varför, varför, varför?

Som vanligt hoppas jag innerligt på att få mina fördomar krossade. Ja, utom kring årets barnspel då alltså, där hoppas jag så klart att alla mina förväntningar slår in.