Rapport från Skyttegravarna: Pandemic Legacy

pandemic legacy sällskapsspel brädspel spelglädjePlats: I Tosteberga med snön(!) vinande runt knutarna 
Ett spel: Pandemic Legacy
4 lite slitna personer + en sovande bebis: Martin, Frugan, kusin Björnebyk, 
Björk + Meepeln

OBS! Den här texten är fri från spoilers. Detaljerna som anges går att läsa på kartongen eller i spelreglerna.

Allt började som en helt vanlig plan på att vi skulle träffas och hitta på något (spela spel) på påskafton. När Köpenhamns-borna kusin Björnebyk och Björk erbjuder sig att hälsa på är jag och Frugan sällan nödbedda och vi började därför de minutiösa förberedelserna inför besöket. Det städades och fejades, Frugan planerade mat, jag bestämde att vi skulle spela KINGSBURG och Meepeln gjorde sitt allra bästa för att avbryta oss i både tid och otid.

Med hjälp av inläggstiteln kan ni säkert räkna ut att Meepeln fick precis som hon ville och planerna om ett parti KINGSBURG kom rejält på skam (städandet och fejandet rådde hon tyvärr inte på). Dagen innan råkade jag nämligen nämna ”det där spelet som vi pratade om i julas och som jag tänkte fråga er om ni vill vara med och spela igenom någon gång?”. Berättelsen om PANDEMIC LEGACY gjorde att kusin Björnebyk tände på alla cylindrar medan både Björk och Frugan var försiktigt positiva. Hursomhelst bestämdes det att vi skulle sova på saken och slutgiltigt bestämma oss när vi träffades.

Som den ansvarsfulle brädspelsvärd jag är satte jag mig så och läste reglerna på påskaftonens förmiddag. Där kunde jag läsa att man rekommenderades att spela ett parti utan legacy-elementen först om man var nybörjare och/eller kände sig lite osäker på hur spelet fungerade. Både jag och Frugan har spelat det ursprungliga PANDEMIC tidigare men både Björk och kusin Björnebyk var gröngölingar i ämnet, varför det låg två PANDEMIC-spel travade på varandra när de ärade gästerna dök upp. Samtliga var överens om att ett provspel var en bra idé och när vädret effektivt eliminerade alla möjligheter till promenader, loppisbesök och andra ansvarsfulla vuxenbestyr återstod bara att låta kaffebryggaren tala och packa upp spelen.

Vårt provspel slutade med succé på alla nivåer. Vi vann en tämligen komfortabel seger, Meepeln sov snällt i sin säng och framförallt: vi var alla överens om att PANDEMIC LEGACY var något vi skulle ge oss in i ögonaböj bums. Några tilläggsregler senare var vi redo att rädda världen och ärligt talat har jag svårt att se ett mer perfekt team att lägga hela världens öde i händerna på; en snorig Fruga, jag med mitt sargade knä, kusin Björnebyk med en heshet som lovade förkylning och Björk med både gördel och engelsk värmekudde fastsatt på sin övertränade rygg.

PANDEMIC LEGACY är ett samarbetsspel där man ska bekämpa fyra dödliga sjukdomar under ett helt år. Varje spelmånad infogas nya händelser, regler och twistar och det är upp till dig och dina kamrater att hantera kaoset som uppstår runt virusens framfart. Konsekvenser, handlingar och effekter sparas dessutom från parti till parti, vilket gör att de val man gör påverkar framtiden och samtidigt skapar en egen personlig berättelse.

Januari utlovades vara ungefär som ett vanligt parti PANDEMIC. För mig kändes det nästan som en besvikelse att upplevelsen skulle bli nästan densamma som det föregående testpartiet, men övriga deltagare verkade fortfarande väldigt entusiastiska vilket gladde mitt brädspelshjärta. Snart skulle jag dock få anledning att glömma både glädje och besvikelse för det utlovade standardpartiet visade sig bli någonting helt annat än det tidigare. Trots att vi spelade precis lika rationellt och metodiskt upptäckte vi att tingen utvecklades väldigt annorlunda och tyvärr då inte i positiv riktning. De betydligt högre insatserna i ett parti PANDEMIC LEGACY, både karaktärer och städer kan få permanenta skador, gjorde dessutom att vi inte bara kunde fokusera på att vinna utan var också tvungna att hålla världen i hyfsat skick inför framtida partier.

Trots den besvärliga belägenheten hyste vi ändå gott hopp om att vinna januari på första försöket. En kluster av virus som, extremt oturligt, resulterade i en lika plötslig som extrem smittospridning satte dock P för vår framfart och vips hade vi, ytterst snöpligt, förlorat.

pandemic legacy sällskapsspel brädspel spelglädje

Revanschlustan visade sig tack och lov vara enorm, och trots att klockan hade passerat rimlig tid för medelålders folk bestämde vi oss för att göra ett nytt försök att spöa de där januarivirusen med all antibiotika vi hade. Till en början kändes saker och ting väldigt fina och kontrollerade, men ganska snart träffade skiten fläkten igen och ärligt talat kände vi oss en smula illa behandlade av spelet eftersom vi var rörande överens om att vi inte var förtjänta av alla motgångar vi hade. Jag är inte säker på om någon verkligen trodde på att vi skulle lösa det andra gången heller, men efter en rad både turliga och heroiska insatser konstaterade vi att vi hade vunnit. Med ett enda korts marginal.

Men nu är det egentligen inte hur det gick för oss som är  själva poängen med den här texten. Det viktigaste med PANDEMIC LEGACY är nämligen inte hur det går utan känslan och upplevelsen som spelet både ger och lovar. Om man bryter ner brädspelande i sin renaste grundform handlar det ofta om att ha maximerat något vid en viss given tidpunkt. Vad som händer därefter är helt oviktigt eftersom man då samlar ihop alla komponenter, lägger tillbaka dem i lådan igen och nästa gång man spelar börjar man om från början. PANDEMIC LEGACY tvingar en att kasta det tankesättet åt sidan fullständigt. Visst handlar det i grund och botten om att vinna, men det är minst lika viktigt vilket arv man lämnar efter sig eftersom väldigt mycket av det man gör sparas från spel till spel.

När vi vann januari befann sig Johannesburg och Montreal på katastrofens rand. Den verkligheten kommer vi att vakna upp till när vi tar oss an februari också och det kommer antagligen att hemsöka oss på ett eller annat sätt under hela spelåret. Kanske kommer de att tilldelas högre prioritet framöver eller så låter vi dem förfalla och gå förlorade, men oavsett vilket kommer vi att tvingas hantera konsekvenserna av vårt tidigare handlande. Hur vi vill göra bestämmer vi själva och känslan av att vi skapar vår egen berättelse är därför väldigt stark.

Och så är det den där känslan av oåterkallerlighet som ligger som ett gosigt täcke över hela PANDEMIC LEGACY. Lyckas man döda sin karaktär beordras man kort och gott att fysiskt förstöra karaktärskortet så att det aldrig kan användas igen. Samma sak är det med uppdrag och en hel del annat som jag av spoiler-skäl kommer att hålla absolut tyst om. Till en början var själva förstörandet något jag var tveksam till, och som materialist tyckte jag dessutom att det kändes direkt obehagligt att lägga hand på mitt kära spel på det viset, men efter att ha provat inser jag precis varför det är så. ”Förstör kortet” ger en definitiv känsla som ”lägg tillbaka kortet i lådan” aldrig någonsin hade kunnat komma i närheten av och såhär i spelets linda vill jag redan få order om att destruera mer!

Så, vi klarade alltså januari. Men vad händer sen? Tja, det enda jag vet är att nästa gång vi spelar så kommer februari att vara månaden vi spelar, i övrigt är allt ett helt oskrivet blad. Vi har bara skrapat lite på ytan av alla hemliga lådor och luckor som PANDEMIC LEGACY innehåller, så klart är i alla fall att det finns enormt mycket hemligheter och spännande regeländringar att upptäcka.

Ännu mer klart är att PANDEMIC LEGACY träffade precis rätt hos hela gänget och att det lurade oss att kasta allt sunt förnuft åt sidan. Planen för påskaftonen var nämligen att kusin Björnebyk och Björk inte skulle stanna allt för länge eftersom de skulle upp tidigt och åka på spa dagen efter. Jag och Frugan skulle inte heller vara uppe så länge eftersom Meepeln brukar vakna strax efter 06. Resultatet? Vi sa tack och adjö till varandra strax efter 02, men först efter att vi hade bokat in mer spel på den sista lediga påskdagen, detta trots att både jag och Björk skulle till jobbet dagen efter (och att jag hatar att boka in saker dagen innan jobb!). Precis den effekten har PANDEMIC LEGACY, gott folk. Känn er härmed varnade.

P.S. Nedanstående döda, äkta, varelse hittade vi inklämd mellan två hemliga boxar i PANDEMIC LEGACY-lådan. Slump eller medvetet? D.S.

pandemic legacy sällskapsspel brädspel spelglädje

Annonser

Recension: T.I.M.E Stories

Time stories spelglädje brädspel sällskapsspelSpeltyp: strategispel, äventyrsspel, samarbetsspel Antal spelare: 2-4
Speltid: 90 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Space Cowboys

Till att börja med: Den här recensionen är helt och hållet fri från spoilers. Informationen och bilderna ni hittar i min recension finns redan presenterade i regelhäftet, på tillverkarens hemsida eller på spelkartongen.

Med den lilla detaljen avklarad har det så äntligen blivit dags att recensera ett av förra årets största succéer, T.I.M.E STORIES. Hypen har varit fullständig världen över, något som självklart inte hade undgått mig och mina vänner när vi andäktigt satte oss ner för att provspela. Man kan alltså säga att T.I.M.E STORIES hade värsta möjliga förutsättningar när det landade på bordet; förväntningarna var skyhöga.

Varför allt detta hysch, hysch och spoiler-snack undrar kanske någon? Jo, T.I.M.E STORIES är ett storydrivet äventyrsspel som, helt och hållet, bygger på att spelarna inte känner till något om den berättelse som utspelar sig i spelet. Tänk er t.ex. de gamla klassiska peka-och-klicka-spelen Shadowgate eller Maniac Mansion så får ni en ganska bra bild av hur T.I.M.E STORIES är uppbyggt. Det leder också till att när spelarna väl har löst den gåta som medföljer spelet så förblir den löst eftersom det inte finns möjlighet att förändra den genom att t.ex. blanda korten annorlunda. Mer om det senare.

T.I.M.E STORIES utspelar sig i en framtid där tidsresor inte bara är en möjlighet, utan också en ganska vardaglig företeelse. Tidsresandet används så klart till en mängd nyttiga och välgörande ändamål, men som alltid när homo sapiens är inblandad finns det destruktiva personer som missbrukar de fantastiska möjligheterna på effektivast möjliga sätt. Missbruket ställer till fel i tid och rum, och man har därför instiftat myndigheten T.I.M.E Agency vars enda uppgift är att rätta till de tillställda problemen; spelarna ikläder sig således rollen som tidsresande agenter och måste samarbeta för att lösa det uppdrag de ställs inför på sin resa. En intressant detalj här är att spelarna inte fysiskt reser i tiden utan det är istället deras medvetanden som överförs till personer som levde och verkade vid tidsresans mål. Det gör att de, samtidigt som de försöker lösa sitt uppdrag, måste hantera eventuella fysiska och psykiska brister som deras tilldelade avatarer har, något som väldigt snabbt blir intressant i Asylum, den gåta som medföljer grundspelet, då den utspelar sig på ett mentalsjukhus 1921.

Det är nu jag som recensent börjar beträda den minerade mark som en text om T.I.M.E STORIES oundvikligen leder in på och jag ska därför inte utveckla berättelsen längre. Det finns dock inget som hindrar mig ifrån att berätta lite om hur det går till när man spelar, så det tänker jag göra… nu.

Time stories spelglädje brädspel sällskapsspel

Spelplanen är indelad i ett antal olika sektioner som i grund och botten bara används för att förvara den information som spelarna tilldelas under spelets gång. Grundidén är lika enkel som den är genial; i det övre högra hörnet syns en överblickskarta över den plats spelarna har rest till, i den nedre delen ligger ett bildpanorama av kort som beskriver den plats på kartan som spelarna befinner sig på för tillfället och i mitten finns en räknare som håller reda på hur många tidsenheter spelarna har på sig innan de har ”förlorat” och rycks tillbaka till sin egen tid. Det är sedan upp till agenterna att, till så låg tidskostnad som möjligt, undersöka varje bildpanorama genom att placera ut sina spelpjäser på de olika korten. En viktig detalj här är att det bara är spelaren/na som står på ett visst kort som får titta på dess baksida och se informationen som finns där; övriga spelare måste nöja sig med att få informationen återberättad muntligt (EJ uppläst!). Det gör att alla, hela tiden, måste vara involverade och försöka tolka och diskutera den information som ges. Självklart finns det inte bara textinformation dold bakom korten utan det kan också finnas bilder, pussel, föremål, strider och dilemman så spänningen är alltid olidlig varje gång en spelare ska undersöka ett nytt kort.

Spelet tar slut antingen när agenterna har fått slut på tidsenheter och/eller har fått i uppgift av spelet att läsa vinst/förlust-korten som medföljer. Lyckades man lösa uppdraget är det helt enkelt bara att packa ner spelet i sin kartong, men annars är det fritt fram att börja om från början igen. När jag säger börja om från början är det förresten med viss modifikation eftersom ingen ju kan ta ifrån spelarna den information de har lärt sig under föregående tidsresa. Enligt tillverkaren bör man lösa uppdraget på 3-5 partier så man får absolut räkna med att börja om några gånger.

T.I.M.E STORIES alltså. Jag säger bara, vilket fantabulöst jäkla underbart spel! Det levde inte bara upp till den extrema hypen utan överträffade vad jag, ens i min vildaste fantasi, vågade hoppas på. Jag kan inte komma på en enda detalj som inte känns genomtänkt och omsorgsfullt genomförd och vid ett flertal tillfällen ropade/skrattade/stönade vi över de händelser och pussel vi utsattes för. Speciellt ett tillfälle minns jag då vi alla samlades för att försöka lösa ett pussel. Jag har aldrig tidigare upplevt en sådan kollektiv koncentration kring ett brädspel; länge och väl diskuterade vi möjliga lösningar utan att någon ens sneglade på något annat än korten som låg framför oss. Tillfredsställelsen när vi klarade pusslet var självklart total och det bästa var att alla deltagare hade bidragit på något sätt till lösningen. Episkt.

Time stories spelglädje brädspel sällskapsspelProduktionskvaliteten på T.I.M.E STORIES är dessutom skyhög. Lika stilren och funktionell som artworken på spelplanen är, lika detaljrik och vacker är övrig artwork som beskriver miljöer och personer. Kombinationen mellan det sparsmakade, sterila tidsresandet och de fantastiskt målande miljöerna skapar verkligen effektfulla kontraster och mina tankar dras oundvikligen till filmen AvatarVidare är det bara att lyfta på hatten och buga inför konstruktörerna till äventyret Asylum, de har verkligen lyckats att skapa en engagerande berättelse som aldrig känns förutsägbar. En smolk i glädjebägaren är dock att grundspelet bara kommer med ett enda äventyr, men med tanke på hur många timmar som måste plöjas ner i produktionen av varje berättelse har jag inga som helst problem med att behöva köpa expansioner. Hade det gått hade jag tecknat en expansionsprenumeration på studs.

Ett problem med T.I.M.E STORIES kan vara att samla ihop samma spelgrupp vid ett flertal ganska tätt liggande speltillfällen. För att få ut så mycket som möjligt är det nämligen en fördel om alla har samma information med sig och dessutom inte har glömt allt för mycket sedan förra gången. Jag löste det genom att planera in x antal speltillfällen med samma personer och sedan spelade vi tills vi hade klarat uppdraget. Ett sådant upplägg kan förresten också vara en ekonomisk fördel, för vi blev alla så begeistrade och peppade inför framtida uppdrag att vi bestämde oss för att dela på kostnaden för nästa expansion. Billigare och bättre än varsin biobiljett och kaffet är nästan gratis, just saying…

En berättigad fråga är så klart hur återspelningsvärdet på ett sånt här spel egentligen är, går det ens att spela samma uppdrag igen om man redan har löst det? Både ja och nej skulle jag säga. Att spela samma äventyr med samma grupp flera gånger är naturligtvis tämligen meningslöst, men jag skulle utan tvekan kunna tänka mig att delta som ”passiv” agent med en annan grupp bara för att få se deras reaktioner, hur de löser problem osv. Vad vet jag, det kanske bara är gigantiska nördar som jag som får ut något av ett sådant deltagande, men man förstör i alla fall inga komponenter när man spelar (likt PANDEMIC: LEGACY), så spelet kommer alltid att vara fullt spelbart och säljbart (även om det sistnämnda aldrig skulle falla mig in).

Märker ni hur lång den här recensionen blev? Vana Spelglädje-läsare vet att jag får sådan här orddiarré när jag recenserar spel jag verkligen älskar så bara textens längd borde vara anledning nog att rusa till spelbutiken. Jag kan verkligen inte nog understryka mina rekommendationer, men för att ändå gnida in det hela lite extra:

Efter vårt första misslyckade försök att lösa Asylum drömde jag om T.I.M.E STORIES, kom på mig själv med att gå runt och grunna på möjliga lösningar och startade dessutom en sms-grupp med övriga deltagare så att vi kunde diskutera och tänka tills nästa speltillfälle. Det verkar vara hyfsat engagerande va? Mark my words, missa det inte!

The Dice Tower: Best of 2015

The Dice Tower är en amerikansk webbsida där recensioner, filmklipp och podcasts trängs i en fantastisk symbios. Varje jul publicerar de ett filmklipp där de utnämner sina brädspelsfavoriter från året som har gått och det brukar vara en ren guldgruva i att hitta godbitar som jag annars hade missat. Ett av förra årets favoriter hos mig, SPYFALL, var ett sådant spel och jag är övertygad om att jag kommer att hitta liknande favoriter också i år.

Så, i vad som inte bara håller på att bli en tradition på Spelglädje, utan faktiskt har blivit det, så ska jag härmed försöka mig på att sammanfatta vad Tom, Sam och Zee har kommit fram till angående spelåret 2015. De nämner 10 spel vardera och till min (och deras egen) stora förvåning så är de faktiskt förhållandevis överens om vad som har varit årets höjdpunkter. Trots detta nämner de sammanlagt 21 olika spel och jag törs lova att det finns något för alla på deras respektive listor. Som vanligt tänker jag dock inte presentera alla spelen här, utan bara ta upp de gemensamma nämnare de tre herrarna hade på sina listor.

I år innebär det att totalt 6 spel kommer att presenteras och kommenteras nedan. För att kunna rangordna dem så sanningsenligt och rättvist som möjligt har jag, precis som vanligt, adderat de gemensamma nämnarnas placeringar i Dicetowers ranking, och ju lägre denna siffra blir desto högre upp hamnar spelet på listan. Dessutom är det faktiskt så att inte mindre än 4 av årets spel nämndes av både Tom, Sam och Zee så självklart kommer de att rankas högre trots att de i mitt system får högre placeringssiffror än spelen som bara nämndes av två paneldeltagare. För er info så nämndes spelen med placering 5-6 av två personer och spelen placerade från 1-4 av alla tre.

Som vanligt är samtliga spelbeskrivningar översatta från engelska av mig och eventuella fel är  därför helt och hållet mina. Jag vill förresten också ta tillfället i akt och tipsa om förra årets sammanfattning, den är full av godbitar som håller fortfarande.

6. CHAMPIONS OF MIDGARD

champions of midgard spelglädje brädspelSpeltyp: strategi, äventyr, arbetarplacering Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60-90 min Språk: Engelska 
Ålder: 12+ Tillverkare: Grey Fox Games

Champions of Midgard (tidigare Defenders of Nidaros) är ett mellanviktigt vikingaspel med arbetarplacering och tärningar. Spelarna leder vikingaklaner som reser till en krigshärjad hamn för att försvara den ifrån olika mytologiska varelser. Genom att besegra varelserna får spelarna ära och gudarnas gunst. När spelet är slut vinner spelaren som har samlat flest poäng titeln som Jarl och utnämns till en Champion of Midgard!

****

Champions of Midgard är inget spel som hade fångat min uppmärksamhet i normala fall, men en närmare titt får nörddetektorn att ge fullt utslag hos mig. Det ser fantastiskt vackert ut och frågan jag nu behöver ställa mig är om jag inte behöver skaffa mig ett vikingaspel. Jag menar, jag har ju inget tidigare… En sak som möjligen håller mig tillbaka är den där poängräknarramen som går runt spelplanen. Visst, den är smidig och nära till hands, men den får mig också att tänka att vikingatemat kanske bara är en förklädd mattelektion alá t.ex. POWER GRID?

5. RAPTOR

Raptor spelglädje brädspelSpeltyp: kortspel, strategi Antal spelare: 2 
Speltid: 25 min Språk: Engelska 
Ålder: 10 Tillverkare: Matagot

En raptormamma har rymt och lagt ägg i parken. Ett forskarlag måste neutralisera henne och fånga ungarna innan de flyr ut i skogen.

RAPTOR är ett kortdrivet taktikspel där spelarna använder kort för att förflytta sina pjäser (forskare på ena sidan och raptorer på andra). Forskarna kan använda eld, förflytta sig med jeep och till och med kalla på förstärkning, medan raptor-mamman kan gömma sig i buskarna, skrämma forskarna och ropa på sina ungar.

****

Okej, här har vi ett spel som antagligen kommer att hamna i min garderob för eller senare. Det är relativt ont om bra spel för två spelare och eftersom det blir svårare och svårare att skrapa ihop många spelare kan ett 2-spelarspel vara räddningen många gånger. Temat är, vad jag förstår, väldigt löst påklistrat, men vad gör det om spelet är bra och man dessutom får leka med små dinosaurieminiatyrer? För att inte tala om att man faktiskt kan ge sig på att måla dem…

4. 7 WONDERS DUEL

brädspel spelglädje 7 wonders duelSpeltyp: Strategi, kortspel Antal spelare: 2 
Speltid: 30 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Rebel

Utveckla din vetenskapsnivå och dina arméer, bygg prestigefulla byggnader och led din civilisation till ära och berömmelse!

7 WONDERS DUEL är ett fristående spel i 7 WONDERS-världen gjort speciellt för att spelas med två spelare. Det erbjuder ett helt nytt system för att välja kort, 3 möjliga vinstsätt, vetenskapliga framsteg, ett originellt militärsystem och hela 12 underverk att kombinera till beroendeframkallande och omväxlande partier.

****

7 WONDERS DUEL älskas uppenbarligen av Zee Garcia, för han placerade det på tredje plats på sin lista medan övriga placerade det som åtta och nia. Men, ett högt rankat 2-spelarspel igen alltså och trots detta rycker det inte ens lite i inköpstarmen på mig. Anledningen till det är att jag har en lite komplicerad relation till grundspelet 7 WONDERS och det smittar så klart av sig på 7 WONDERS DUEL. Uppenbarligen är jag rätt så ensam om att inte vara fullständigt såld på den här spelserien så jag kanske får ge det en ny chans. Sen.

3. BLOOD RAGE

blood rage spelglädje brädspelSpeltyp: Strategi, konfliktspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60-90 min Språk: Engelska 
Ålder: 13+ Tillverkare: Cool Mini or Not

”Livet är en strid; Stridande är berömmelse; Berömmelse är ALLT!”

I BLOOD RAGE kontrollerar varje spelare en vikingaklan med krigare, ledare och skepp. Ragnarök har kommit och världen går under! Det är nu som vikingarna har sin sista chans att falla på ett ärofyllt vis och säkra sin plats i Valhall bredvid Oden. För en viking finns det många vägar till ära och berömmelse: Man kan invadera och plundra, krossa sina motståndare i episka strider, genomföra uppdrag eller till och med dö en ärofull död antingen i strid eller genom Ragnaröks ofrånkomliga dom.

****

Vi närmar oss helt klart toppen nu och det blir extra tydligt med BLOOD RAGE. Både Tom och Sam utnämnde nämligen det här spelet som det absolut bästa av vad 2015 hade att erbjuda i spelväg. Anledningen till att det inte klättrar högre på listan är att Zee placerade det först på åttonde plats. Själv vet jag faktiskt inte riktigt vilket ben jag ska stå på här. Ofrånkomligen har ett ganska rejält intressefrö planterats hos mig, men samtidigt vet jag att jag inte har tillräckligt nördiga vänner för att någonsin få spela så ofta som jag hade velat. Men som jag skrev ovan så behöver jag ju ett spel med vikingatema… Antagligen hamnar BLOOD RAGE på min lista märkt ”Att köpa om jag skaffar nya kompisar som är lika nördiga som jag själv” på obestämd tid.

2. PANDEMIC: LEGACY

pandemic legacy spelglädje brädspelSpeltyp: Samarbetsspel, strategispel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 60 min Språk: Engelska 
Ålder: 12+ Tillverkare: Z-Man Games

PANDEMIC LEGACY säsong 1 är ett episkt samarbetsspel för 2-4 spelare. Olikt många andra spel så kommer en del av de beslut du tar att följa dig till nästa spelomgång. När du spelar äventyret kommer du att öppna förseglade paket, avslöja hemlig information och upptäcka de hemligheter som är inlåsta i spelet. Klockan tickar, och du har bara två chanser per månad på dig att vinna innan det är dags att gå vidare till nästa månad. Karaktärerna kommer att få ärr. Städer kommer att drabbas av panik. Sjukdomar kommer att mutera. Den ena världen kommer aldrig att vara den andra lik!

****

PANDEMIC LEGACY var Zee Garcias etta från 2015, men trots att jag har hört talas om det titt som tätt så har det faktiskt flugit lite under radarn för min del. Inte för att jag har varit ouppmärksam, utan för att jag alldeles nyligen köpte ”det vanliga” PANDEMIC och har haft fullt upp med att fördjupa mig i det. Ska jag sedan vara ärlig så finns det saker med LEGACY som gör att jag inte känner ett omedelbart behov av att skaffa det oavsett alla hyllningskörer. Visserligen är jag väldigt svag för spel där de val man gör påverkar framtiden, men att riva sönder och rita på korten? Klistra klistermärken på diverse ställen? Det innebär ju i så fall att när spelet väl är spelat så är det spelat; färdigt att kastas liksom. Det går ju inte ens att sälja vidare till någon som inte kan storyn eftersom genomspelandet kort och gott har gjort spelet ospelbart. Spontant? Nja, möjligen när jag har vunnit onödigt mycket pengar på tipset. Med lite eftertanke? Antagligen blir det ett köp.

1. T.I.M.E. STORIES

time stories brädspel spelglädjeSpeltyp: Strategispel, äventyr, samarbetsspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 90 min Språk: Engelska 
Ålder: 10+ Tillverkare: Space Cowboys

”Välkomna agenter!  The T.I.M.E. Agency behöver er.”

Vårt universums väv är hotat av inkräktare. T.I.M.E. Agency skickar agenter för att eliminera farorna. Innan ditt uppdrag väljer du en avatar att agera i dåtiden med för att inte ställa till med oreda i rumtiden. Uppfyll ditt uppdrag så fort som möjligt, men kom ihåg att du kan börja om så många gånger du behöver. Var uppmärksam på allt för att kunna ta bästa möjliga beslut.

****

T.I.M.E. STORIES placerades på andra plats av samtliga paneldeltagare, vilket innebär att Tom, Sam och Zee faktiskt var överens om någonting i år. Det första jag kommer att tänka på när jag läser spelets beskrivning är filmen Source Code. Utan att berätta för mycket handlar den nämligen om en person som återvänder till samma dåtida situation om och om igen för att ta reda på en bombmans identitet. Låter det spännande? Jag tycker i alla fall det och det här känns som ett givet köp för mig. Story-drivna spel där det är upp till mig att ta de ”rätta” besluten för att komma vidare är verkligen något som jag gillar och vad jag förstår så blandas dessutom olika tidsåldrar såsom medeltid, pirater och antiken in i bilden. På pappret verkar alltså T.I.M.E. STORIES innehålla precis rätt saker för att skapa kaos och beroende i min värld. Nu måste jag bara vänta tills det är läge att slå till och trycka på köpknappen…

***

Okej, det där var årets lista gott folk. Visst kan man diskutera om T.I.M.E Stories är en värdig vinnare eftersom ingen av paneldeltagarna faktiskt hade det på förstaplats (BLOOD RAGE hade t.ex. två förstaplatser). Jag tycker ändå att det poängsystem jag har klurat fram är hyfsat rättvisande och man ska ju också komma ihåg att man ju faktiskt får köpa spel som inte hamnade överst på listan. Dags att tömma plånboken!