Rapport från Skyttegravarna: Pandemic Legacy

pandemic legacy sällskapsspel brädspel spelglädjePlats: I Tosteberga med snön(!) vinande runt knutarna 
Ett spel: Pandemic Legacy
4 lite slitna personer + en sovande bebis: Martin, Frugan, kusin Björnebyk, 
Björk + Meepeln

OBS! Den här texten är fri från spoilers. Detaljerna som anges går att läsa på kartongen eller i spelreglerna.

Allt började som en helt vanlig plan på att vi skulle träffas och hitta på något (spela spel) på påskafton. När Köpenhamns-borna kusin Björnebyk och Björk erbjuder sig att hälsa på är jag och Frugan sällan nödbedda och vi började därför de minutiösa förberedelserna inför besöket. Det städades och fejades, Frugan planerade mat, jag bestämde att vi skulle spela KINGSBURG och Meepeln gjorde sitt allra bästa för att avbryta oss i både tid och otid.

Med hjälp av inläggstiteln kan ni säkert räkna ut att Meepeln fick precis som hon ville och planerna om ett parti KINGSBURG kom rejält på skam (städandet och fejandet rådde hon tyvärr inte på). Dagen innan råkade jag nämligen nämna ”det där spelet som vi pratade om i julas och som jag tänkte fråga er om ni vill vara med och spela igenom någon gång?”. Berättelsen om PANDEMIC LEGACY gjorde att kusin Björnebyk tände på alla cylindrar medan både Björk och Frugan var försiktigt positiva. Hursomhelst bestämdes det att vi skulle sova på saken och slutgiltigt bestämma oss när vi träffades.

Som den ansvarsfulle brädspelsvärd jag är satte jag mig så och läste reglerna på påskaftonens förmiddag. Där kunde jag läsa att man rekommenderades att spela ett parti utan legacy-elementen först om man var nybörjare och/eller kände sig lite osäker på hur spelet fungerade. Både jag och Frugan har spelat det ursprungliga PANDEMIC tidigare men både Björk och kusin Björnebyk var gröngölingar i ämnet, varför det låg två PANDEMIC-spel travade på varandra när de ärade gästerna dök upp. Samtliga var överens om att ett provspel var en bra idé och när vädret effektivt eliminerade alla möjligheter till promenader, loppisbesök och andra ansvarsfulla vuxenbestyr återstod bara att låta kaffebryggaren tala och packa upp spelen.

Vårt provspel slutade med succé på alla nivåer. Vi vann en tämligen komfortabel seger, Meepeln sov snällt i sin säng och framförallt: vi var alla överens om att PANDEMIC LEGACY var något vi skulle ge oss in i ögonaböj bums. Några tilläggsregler senare var vi redo att rädda världen och ärligt talat har jag svårt att se ett mer perfekt team att lägga hela världens öde i händerna på; en snorig Fruga, jag med mitt sargade knä, kusin Björnebyk med en heshet som lovade förkylning och Björk med både gördel och engelsk värmekudde fastsatt på sin övertränade rygg.

PANDEMIC LEGACY är ett samarbetsspel där man ska bekämpa fyra dödliga sjukdomar under ett helt år. Varje spelmånad infogas nya händelser, regler och twistar och det är upp till dig och dina kamrater att hantera kaoset som uppstår runt virusens framfart. Konsekvenser, handlingar och effekter sparas dessutom från parti till parti, vilket gör att de val man gör påverkar framtiden och samtidigt skapar en egen personlig berättelse.

Januari utlovades vara ungefär som ett vanligt parti PANDEMIC. För mig kändes det nästan som en besvikelse att upplevelsen skulle bli nästan densamma som det föregående testpartiet, men övriga deltagare verkade fortfarande väldigt entusiastiska vilket gladde mitt brädspelshjärta. Snart skulle jag dock få anledning att glömma både glädje och besvikelse för det utlovade standardpartiet visade sig bli någonting helt annat än det tidigare. Trots att vi spelade precis lika rationellt och metodiskt upptäckte vi att tingen utvecklades väldigt annorlunda och tyvärr då inte i positiv riktning. De betydligt högre insatserna i ett parti PANDEMIC LEGACY, både karaktärer och städer kan få permanenta skador, gjorde dessutom att vi inte bara kunde fokusera på att vinna utan var också tvungna att hålla världen i hyfsat skick inför framtida partier.

Trots den besvärliga belägenheten hyste vi ändå gott hopp om att vinna januari på första försöket. En kluster av virus som, extremt oturligt, resulterade i en lika plötslig som extrem smittospridning satte dock P för vår framfart och vips hade vi, ytterst snöpligt, förlorat.

pandemic legacy sällskapsspel brädspel spelglädje

Revanschlustan visade sig tack och lov vara enorm, och trots att klockan hade passerat rimlig tid för medelålders folk bestämde vi oss för att göra ett nytt försök att spöa de där januarivirusen med all antibiotika vi hade. Till en början kändes saker och ting väldigt fina och kontrollerade, men ganska snart träffade skiten fläkten igen och ärligt talat kände vi oss en smula illa behandlade av spelet eftersom vi var rörande överens om att vi inte var förtjänta av alla motgångar vi hade. Jag är inte säker på om någon verkligen trodde på att vi skulle lösa det andra gången heller, men efter en rad både turliga och heroiska insatser konstaterade vi att vi hade vunnit. Med ett enda korts marginal.

Men nu är det egentligen inte hur det gick för oss som är  själva poängen med den här texten. Det viktigaste med PANDEMIC LEGACY är nämligen inte hur det går utan känslan och upplevelsen som spelet både ger och lovar. Om man bryter ner brädspelande i sin renaste grundform handlar det ofta om att ha maximerat något vid en viss given tidpunkt. Vad som händer därefter är helt oviktigt eftersom man då samlar ihop alla komponenter, lägger tillbaka dem i lådan igen och nästa gång man spelar börjar man om från början. PANDEMIC LEGACY tvingar en att kasta det tankesättet åt sidan fullständigt. Visst handlar det i grund och botten om att vinna, men det är minst lika viktigt vilket arv man lämnar efter sig eftersom väldigt mycket av det man gör sparas från spel till spel.

När vi vann januari befann sig Johannesburg och Montreal på katastrofens rand. Den verkligheten kommer vi att vakna upp till när vi tar oss an februari också och det kommer antagligen att hemsöka oss på ett eller annat sätt under hela spelåret. Kanske kommer de att tilldelas högre prioritet framöver eller så låter vi dem förfalla och gå förlorade, men oavsett vilket kommer vi att tvingas hantera konsekvenserna av vårt tidigare handlande. Hur vi vill göra bestämmer vi själva och känslan av att vi skapar vår egen berättelse är därför väldigt stark.

Och så är det den där känslan av oåterkallerlighet som ligger som ett gosigt täcke över hela PANDEMIC LEGACY. Lyckas man döda sin karaktär beordras man kort och gott att fysiskt förstöra karaktärskortet så att det aldrig kan användas igen. Samma sak är det med uppdrag och en hel del annat som jag av spoiler-skäl kommer att hålla absolut tyst om. Till en början var själva förstörandet något jag var tveksam till, och som materialist tyckte jag dessutom att det kändes direkt obehagligt att lägga hand på mitt kära spel på det viset, men efter att ha provat inser jag precis varför det är så. ”Förstör kortet” ger en definitiv känsla som ”lägg tillbaka kortet i lådan” aldrig någonsin hade kunnat komma i närheten av och såhär i spelets linda vill jag redan få order om att destruera mer!

Så, vi klarade alltså januari. Men vad händer sen? Tja, det enda jag vet är att nästa gång vi spelar så kommer februari att vara månaden vi spelar, i övrigt är allt ett helt oskrivet blad. Vi har bara skrapat lite på ytan av alla hemliga lådor och luckor som PANDEMIC LEGACY innehåller, så klart är i alla fall att det finns enormt mycket hemligheter och spännande regeländringar att upptäcka.

Ännu mer klart är att PANDEMIC LEGACY träffade precis rätt hos hela gänget och att det lurade oss att kasta allt sunt förnuft åt sidan. Planen för påskaftonen var nämligen att kusin Björnebyk och Björk inte skulle stanna allt för länge eftersom de skulle upp tidigt och åka på spa dagen efter. Jag och Frugan skulle inte heller vara uppe så länge eftersom Meepeln brukar vakna strax efter 06. Resultatet? Vi sa tack och adjö till varandra strax efter 02, men först efter att vi hade bokat in mer spel på den sista lediga påskdagen, detta trots att både jag och Björk skulle till jobbet dagen efter (och att jag hatar att boka in saker dagen innan jobb!). Precis den effekten har PANDEMIC LEGACY, gott folk. Känn er härmed varnade.

P.S. Nedanstående döda, äkta, varelse hittade vi inklämd mellan två hemliga boxar i PANDEMIC LEGACY-lådan. Slump eller medvetet? D.S.

pandemic legacy sällskapsspel brädspel spelglädje

Vad sägs om att tävla lite?

spelglädje brädspel sällskapsspel mysterium ticket to ride pandemic codenames picturesJag tar ert rungande ”JA” som ett… ja, ett ja helt enkelt. För är det något vi brädspelare är bra på så är det ju att tävla med varandra i allt ifrån vem som odlar de bästa bönorna till vem som kan tillverka mest av oklar produkt.

Så nu ska vi tävla utav bara fanken här, för i samarbete med Enigma Games har jag fått den stora äran att lotta ut en bastant spelhög innehållande TICKET TO RIDE EUROPE, MYSTERIUM, PANDEMIC och CODENAMES PICTURES! Vad sägs om det? Själv är jag hursomhelst vanvettigt nöjd över att kunna agera jultomte på ett såhär frikostigt sätt.

Den här gången handlar det dock varken om odling eller tillverkning utan om att INTE skriva en slogan. Om det är någon tävlingsform jag avskyr över allt annat så är det nämligen de där tävlingarna där man ”bara” behöver svara på en jättelätt fråga, skriva en käck liten rad om ett varumärke och sedan betala 69.90:- i administrationsavgift för vinsten (för frakten är ju givetvis gratis).

Nej, en sådan rälig tävling ska vi naturligtvis inte ha. Därmed inte sagt att det ska kunna tävlas utan ansträngning, att tävla kräver ju ändå någon form av prestation för att fylla sin mening. Därför tänkte jag, nu när Spelglädje är inne på sitt fjärde levnadsår, ta tillfället i akt och marknadsundersöka lite grann.

***

Tävlingsregler:

För att delta i kampen om spelhögen krävs tre stora insatser:

1. Gilla Spelglädjes sida på Facebook. Orkar man inte trycka på länken som nyss serverades går det, för att öka ansträngningen lite, lika bra att klicka på länken i högerspalten av bloggen, eller besöka Facebook manuellt och klicka sig fram till ”Brädspelsbloggen Spelglädje”.

2. På Facebook-sidan finns ett inlägg, med de här tävlingsreglerna, fastnålat överst. I kommentarsfältet till nämnda inlägg vill jag att du skriver en bra och en mindre bra sak med Spelglädje (alltså sammanlagt minst två saker)Allt godkännes givetvis tävlingsmässigt, men jag blir så klart extra julefröjdig av konstruktivitet.

3. Bo i Norden så att Enigma Games kan skicka spelen till dig.

Lyckas man genomföra ovanstående tre saker är man en godkänd tävlingsdeltagare och har chansen att vinna heeela spelhögen bara till sig själv.

Tävlingen pågår fram till och med den 14 december 2016. En ensam vinnare kommer sedan att lottas fram på ett finurligt vis och presenteras på Spelglädje den 21 december 2016. Och hörreni, spelen skickas givetvis hem till vinnaren fritt både från frakt- och expeditionsavgift. Jättegratis!

***

Så vad väntar ni på? Sätt igång och tävla vettja, en hel hög med spel står på… ja, spel!

P.S. Är ni sugna på att tävla ännu mer vill jag tipsa om att vännerna på Board Game Society också har en jultävling igång. Se till att vinna där också, för många spel kan man ju aldrig få! D.S.

Recension: Pandemic

pandemic spelglädje brädspelSpeltyp: strategispel, samarbetsspel Antal spelare: 2-4 
Speltid: 45 minuter Språk: Engelska 
Ålder: 8+ år Tillverkare: Z-man Games

Kära läsare, i helgen satt jag och funderade på vad jag skulle skriva på Spelglädje den här veckan. Jag behövde inte fundera länge, det räckte med att jag tittade ut genom fönstret för att det skulle te sig självklart. Sittande i höststormen Frejas öga, och med grannens bortblåsta studsmatta bara några meter från min altandörr, kommer man nämligen osvikligt att tänka på stora mänskliga katastrofer. Om ni inte redan har lagt ihop två plus två av det här inläggets titel, eller för den delen min katastrofbeskrivning ovan, så kan ni sluta räkna nu och bara läsa att det har blivit dags att recensera PANDEMIC.

PANDEMIC är ett spel som jag tycker borde ha letat sig in i min spelsamling tidigare och det känns nu som en liten befrielse att jag äntligen både får äga och spela det (recensionen gäller förresten den utgåva som kallas Second edition). Utan att avslöja för mycket, jag vill ju faktiskt att ni ska läsa hela texten, så kan jag säga att jag är väldigt positiv till spelet men har samtidigt också någon fundering.

Okej, ett katastrofspel alltså. PANDEMIC går ut på att spelarna ska samarbeta för att besegra fyra otäcka virus som sprider sig över världen. Till sin hjälp har de, förutom sina välsvarvade hjärnor, varsitt rollkort med specialegenskaper som kommer väl till pass i spelet. Väl så långt är det egentligen bara att låta pandemihelvetet braka lös och göra sitt bästa för att besegra virusen genom att resa runt i världen, punktbehandla sjukdomshärdar, bygga forskningsstationer och forska utav bara fanken för att vinna. Vinner gör man nämligen genom att forska fram botemedel för samtliga av de fyra virusen. I vanlig ordning i samarbetsspelens värld finns det flera sätt att förlora på så det gäller att hålla spelets negativa mätare nere och samtidigt skynda på så att inte draghögen tar slut.

Det finns flera saker som jag verkligen gillar med PANDEMIC. För det första är jag svag för samarbetsspel eftersom mitt spelsällskap är ett ganska tävlingsinriktat sådant. Det är liksom en fantastisk andningspaus för oss alla när vi för en gångs skull får koncentrera oss på att vara snälla mot varandra och förtvivla tillsammans. För förtvivlar gör man ju så klart. Allra oftast förlorar man nämligen, vilket jag tycker är helt i sin ordning i spel där man möter spelet självt. För att det ändå inte ska bli tröstlöst alá SHADOWS OVER CAMELOT har PANDEMIC tre olika svårighetsgrader man kan använda beroende på hur stursk man känner sig. Att bygga in svårighetsgrader i den här typen av spel tycker jag är fantastiskt bra och det borde, i alla fall i mitt tycke, vara speltillverkarlag på det.

pandemic spelglädje brädspel

PANDEMICS komponenter är genomtänkt utformade. Lådan är fylld med markörer och kuber i hållbar plast och även artworken tycker jag håller hög klass som passar ypperligt till spelets virusfyllda innehåll. Även korten tycker jag håller hög kvalitetsnivå, vilket samtidigt är nödvändigt för att PANDEMIC ska hålla i längden. Det är nämligen ett rysligt blandande och korthanterande och skademärkta kort hade snabbt förtagit en stor del av spänningen och spelglädjen. En detalj som jag gillar lite extra mycket är att de plastkuber som medföljer, och som läggs ut för att markera sjukdomshärdar, är genomskinliga. Jag vet inte varför, men jag inbillar mig att virus är genomskinliga och de där kuberna gör liksom att härdarna syns sådär lagom mycket på kartan; de finns där men är egentligen helt osynliga liksom. Oavsett hur det ligger till i verkligheten med virus genomskinlighet är det en snygg touch i utformningen som jag gillar skarpt.

Hur svårt är då PANDEMIC att lära sig? Åldersmärkningen på kartongen är 8+ och den känns faktiskt helt rätt även om en åttaåring förmodligen hade blivit en ganska passiv deltagare med äldre spelare. Spelet är mycket lätt att lära sig och använder man sig dessutom av Z-man games drygt nio minuter korta regelvideo lär man sig spelet på ett litet kick. Trots enkelheten vågar jag utlova gott om hjärngympa och även en del sannolikhetslära för den som gillar sånt däringa matematiskt.

spelglädje brädspel pandemicTrots allt positivt jag nu har nämnt så finns det ändå något med PANDEMIC som gnager i mig. Jag tror, jag är ännu inte riktigt säker, att det handlar om att spelet är så vansinnigt lätt att lära sig. Det finns helt enkelt inte särskilt mycket djup i de handlingar man kan göra utan i de flesta fall är det ganska uppenbart vad som behöver göras och vem som kan/bör göra det. Rollkorten som varje spelare blir tilldelad tillför en del värdefullt djup, men det räcker liksom inte riktigt till i mitt fall. Utan att veta säkert, eftersom jag inte har provat dem, tror jag att det finns goda anledningar till att det finns ett gäng expansioner till PANDEMIC. Självklart, expansionsgalning som jag är, kommer jag att skaffa en (alla) av dem, min förhoppning är nämligen att de kommer att krydda till spelet lite och blåsa bort den räliga lilla gnagaren som tuggar på min hjärna.

Helhetsmässigt tycker jag ändå att PANDEMIC är ett väldigt trevligt litet spel. Slumpmässigheten i allt kortblandande gör att sjukdomarna sprider sig på olika ställen och olika explosionsartat varje parti, precis som man tänker att riktiga virus gör. Spänningen är det heller inget fel på även om jag vill lämna lite reservation för avsaknaden av speldjup. Jag har spelat PANDEMIC med både två och tre deltagare och visst var det lättare att vinna med två, men det är ändå när man kommer upp i minst tre personer som jag tycker att samarbetsspel lyfter på riktigt.

Så för att recitera texten på kartongen: ”Kan du rädda mänskligheten?”. Eller som jag, i min misstro på människosläktet, brukar säga: ”Vill du rädda mänskligheten?”. Valet är ditt.

Rapport från skyttegravarna: Survive – Escape from Atlantis och Pandemic

Plats: I höstmörkret
Två spel: SURVIVE - ESCAPE FROM ATLANTIS och PANDEMIC
Fyra vänner: Anders, Frugan, Martin och Micke.

De senaste veckorna har jag kämpat med näbbar och klor för att få till en brädspelskväll med mina vänner. Kampen har tyvärr visat sig vara helt förgäves, för släkttillställningar, japanska café-träffar, ett hem i Stockholm och annat onödigt har fått gå före. Men i lördags gav mina ansträngningar äntligen frukt för då lyckades jag samla ihop mer än en vän samtidigt. Visserligen var det något japanskt dyrkande även i lördags (och en vän bor fortfarande i Stockholm), men trots detta lyckades jag samla ihop gänget i rutan ovan. Lycka!

Turligt nog sammanföll den här lördagen med att både SURVIVE och PANDEMIC hade landat i min lantbrevlåda och vi fick därför provspela inte mindre än två, för oss, helt nya spel! Normalt hade det aldrig gått att prova två nya spel samma kväll eftersom regelgenomgångarna hade dödat både den ena och den andra i sällskapet, men nyförvärven visade sig till allas glädje vara extremt lättspelade och lättlärda. Hur gick det då för oss? Det ska jag försöka berätta nu.

Innan jag berättar måste jag förresten be om ursäkt för de extremt värdelösa bilderna. Höstmörkret är liksom ingen idealisk plats att fotografera på om man inte råkar ha en fotostudio hemma. Och en sådan har inte jag som ni säkert kan se.

survive brädspel spelglädje

SURVIVE – ESCAPE FROM ATLANTIS
Ett lättviktigt strategispel där spelarna ska försöka rädda så många av sina meeples som möjligt från det sjunkande Atlantis. De kan göra detta genom att åka båt eller simma, men se upp, havet är fullt av glupska hajar och sjöodjur. Varje meeple har en dold poängsumma skriven under sig och den som har räddat mest poäng vid spelets slut vinner.

Jag har haft ögonen på ESCAPE under en längre tid nu och hela tiden varit övertygad om att det skulle vara ett spel som skulle passa mitt spelsällskap som handen i handsken. Lite hemlighetsmakeri i form av de dolda poängsummorna och mängder av tillfällen att låta havets vilda bestar mumsa i sig motståndare kan liksom inte slå fel här i skadeglädjens högborg.

Det slog inte fel heller, för det första som hände var att Frugan lyckades fylla en hel båt med sina meeples och det andra som hände var att ett sjöodjur slukade båten hel. Jag tror att alla, där och då, insåg att det var allvar och att man nog inte kunde lita särskilt mycket på att övriga spelare skulle försöka flyga under radarn och rädda sina meeples utan att stöta sig med någon. Det var helt enkelt alldeles för roligt att sabotera sina motståndares flyktförsök.

Något som däremot slog fel var systemet med poäng under varje meeple. Missförstå inte, det är en mycket rolig detalj som gör ett annars väldigt lätt spel lite svårare att spela men eftersom man inte får vända och tjuvkika på poängen, inte ens på sina egna gubbar, blev det snart ganska förvirrat. Man börjar spelet med att sätta ut sina meeples själv, och då har man självklart koll på var de mest värdefulla står, men någonstans lyckades alla tappa bort den viktiga detaljen. Jag själv, som vann första rundan, hade inte den blekaste aning om vilka poäng jag hade räddat och ska villigt erkänna min extrema turlighet även om det faktiskt tillförde lite spänning att inte ha någon koll alls. Alla gubbars värde blev också ju plötsligt lika, något som för övrigt skulle behöva överföras på fler områden i dagens samhälle…

survive brädspel spelglädje

I den första rundan blev Anders ohotad hackkyckling eftersom han envisades med att samla alla sina meeples i ett och samma havsområde. Sen hade han mage att se både förvånad och förnärmad ut när hajar, valar och sjöodjur nosade upp honom och plattade till honom som en busslast pensionärer på resa till Ullared. 2 poäng lyckades han rädda. 2 ynka poäng!

Andra rundan gick bättre och det var faktiskt även en lite lättare stämning runt bordet. Kanske hade förvåningen om hur grymt SURVIVE kunde vara lagt sig och kanske hade alla lite bättre koll på sina värdefulla meeples, vad vet jag? Eller jo, en sak vet jag och det är att jag hade extremt dålig koll på mina poäng även den andra rundan. Trots detta lyckades jag återigen igen ganska bra, och blev tvåa, medan Anders tog en gruvlig revansch och lyckades vinna eftersom ingen tog honom på allvar efter den första rundan.

Sammantaget vill jag säga att SURVIVE överraskade positivt och var betydligt roligare än jag tror att någon av oss hade förväntat sig. De många slumpmomenten där farliga havsdjur kunde dyka upp lite varstans och tärningen som avgör vilken sorts djur som ska förflyttas varje gång tillför väldiga mängder spänning. Den där tärningen är självklart en tveeggad tingest, men det är aldrig så roligt att spela spel som när man slår ”rätt” med tärningen och, som ett resultat av det, får göra något elakt. Det slutar helt enkelt aldrig att vara roligt att förstöra för andra och att sluka en hel båt med meeples var otroligt kul (förlåt Frugan). Jag misstänker starkt att SURVIVE kommer att stå på önskelistan även nästa spelkväll om 4 år.

Efter två omgångar SURVIVE lyckades jag övertala alla utom Frugan att också testa PANDEMIC. Det kändes välidgt skönt att föreslå ett samarbetsspel där alla kunde se på varandra med solsken i blick hela partiet efter efter allt dolkande i ryggar…

pandemic brädspel spelglädje

PANDEMIC
PANDEMIC är ett samarbetsspel som går ut på att rädda mänskligheten undan fyra otäcka virus. Varje spelare får en roll (t.ex. forskare) med en specialegenskap och ska sedan resa runt i världen, bygga forskningsstationer, punktbehandla sjukdomar och, viktigast av allt, forska fram botemedel till virusen. Lyckas man upptäcka medicin för alla fyra virus vinner samtliga spelare tillsammans.

Nydumpade av Frugan valde vi andra så att lämna allt det onda som hänt på Atlantis bakom oss och istället koncentrera oss på att utföra smittskyddande hjältedåd i PANDEMIC. Vi kände oss dessutom extra trygga eftersom det inte finns någon förrädarmekanik i grundutgåvan av spelet, så nu var fullt fokus på att använda våra gedigna erfarenheter av lagsamarbete. Efter bara 10 minuters regelgenomgång på Z-man games hemsida var vi redo att sätta igång och jag är fortfarande ganska förvånad över hur lätt det var att lära sig spela PANDEMIC.

Lätt att spela eller ej, att bota de där sjukdomarna visade sig vara extremt svårt. Vi spelade tre gånger och inte någon gång lyckades vi vinna även om vi är rörande överens om att vi slarvade bort segern i två av omgångarna.

Den första omgången blev som första omgångar av samarbetsspel lätt blir; man har inte riktigt koll på spelets mekaniker och hamnar lätt i en situation där man fokuserar på fel saker. Så blev det självklart och även om vi nästan direkt lyckades bota en av sjukdomarna klarade vi inte av att dra nytta av det. Istället för att i panik försöka punktbehandla övriga sjukdomar spenderade vi alldeles för mycket tid på att försöka utrota vår botade sjukdom helt. För många drag gick åt till onödigheter och omgången fick ett abrubt slut när en av de andra sjukdomarna exploderade över kartan innan vi ens hade hunnit dricka upp den första koppen kaffe. Kommentarer som ”jävlar vad fort det gick!” blandades med monotont mässande i moll och vi bestämde oss omedelbart för att göra ett nytt försök.

pandemic spelglädje brädspel

Gick då den andra omgången bättre? Ja, den gjorde ju faktiskt det även om vi förlorade minst lika abrupt den gången också. Botande av sjukdomarna gick som en dans och med inte allt för stor ansträngning lyckades vi forska fram botemedlet för inte mindre än tre av de fyra virusen. Övertron på oss själva och självsäkerheten i hur bra det gick blev emellertid (det är nog första gången jag använder det ordet!) vårt fall. Jag spelade som läkare i partiet och jag tror att vi överskattade de egenskaper jag besatt; jag kunde nämligen resa runt i städer och automatiskt bota de sjukdomar som vi redan hade upptäckt botemedel för. Detta gjorde att vi inte punktbehandlade så många sjukdomshärdar som vi borde ha gjort och därför förlorade vi lika plötsligt som i det första partiet när en av spelets negativa mätare gick i taket och avslutade spelet. Slarvigt!

”Tredje gången gillt”, tänkte vi så slutligen och bestämde oss för att göra om den snabba setupen igen. Anders verkade dock inte ha särskilt bråttom för han lyckades blanda korten fel 3-4 gånger, så vad som normalt hade tagit några ynka minuter tog en kvart, minst. Det gjorde dock inte Micke något eftersom han under tiden både hann göra ett toalettbesök modell längre och kolla Stryktipskupongen.
Den här gången gjorde vi faktiskt riktigt bra ifrån oss, vi byggde forskningsstationer på taktiska platser, punktbehandlade farliga smittohärdar och ja, vi gjorde nog egentligen allt rätt utom en enda sak. Felet vi gjorde var att låta Anders försöka bota det blåa viruset, något som han behövde 5 blåa kort till, men han misslyckades konstant med att dra sitt 5:e blåa kort och tiden bara gick. När han slutligen lyckades dra kortet han behövde insåg vi att draghögen skulle hinna ta slut innan det var hans tur nästa gång. Som av en händelse innebär tömmandet av draghögen att man förlorar i PANDEMIC och vi fick åter erkänna oss besegrade. Med ett enda drags marginal.

Även PANDEMIC överraskade mig positivt med sin korta inlärningskurva och mekanikerna som gör att virusen, precis som på riktigt, kan sprida ut sig med blixtens hastighet. Trots att jag nu bara har spelat tre gånger börjar jag redan kasta giriga blicka på de expansioner som finns att köpa. Vore det liksom inte lite roligare om man stoppade in en bio-terrorist i leken också?

Överst på önskelistan…

Tåmmten-web

Hösten är här. Det börjar bli dags att plocka in grillen, ta fram vantarna och att förlita sig på minnen av soliga dagar på balkongen istället för upplevelser om dem. Tegelstenar till böcker ska plockas fram och brasan ska tändas, det är helt enkelt dags för höstmys. Och vad passar egentligen bättre som höstmys än en kanna kaffe och ett brädspel i goda vänners lag?

Uppmärksamma läsare av Spelglädje vet att jag har ägnat den senaste tiden åt att flytta. Listan med höstsaker som måste göras är numera betydligt längre än att bara ställa undan grillar och plocka fram vantar. Ett helt hus med tillhörande trädgård måste få kärlek och det har helt enkelt funnits alldeles för lite tid över för mig att ägna mig åt brädspelande. Därför har jag istället fått ägna mig åt att tänka på brädspelande, och ur detta tänkande har jag värkt fram en liten lista på spel som jag vill, eller snarare suktar efter att få spela. Jag behöver dessa spel ungefär som vanligt folk ibland behöver äta.

Listan är skriven utan någon som helst ordning, jag tror nämligen att alla spelen på den har lika stor potential att lysa upp den kommande hösten och vintern. Självklart har jag inte provat något av dem, så är det så att du som läsare sitter och ruvar på någon ovärderlig info som du tycker att jag borde ha, uppmanar jag dig att höra av dig till oss på Spelglädje antingen via kommentarsfältet eller via kontaktformuläret. Det kanske till och med finns åsikter om vilket spel som borde skaffas först? Önskerecensioner? Eller är det något av dem jag bokstavligt talat borde ge fan i? Hör av er!

Pandemic
Ett antal våldsamma sjukdomsepidemier har brutit ut i världen. Spelarna ikläder sig roller som sjukdomsbekämpande specialister och det är nu upp till dem att rädda världen innan den oundvikligen förgörs av illvilliga virus. Spelet är ett samarbetsspel och det som kittlar med PANDEMIC för mig är just samarbetet mellan deltagarna. Varje deltagare har via sin roll fått speciella egenskaper och det gäller att utnyttja dessa på bästa sätt för att lyckas. Temat känns dessutom extremt relevant eftersom jag antagligen kommer att få uppleva ett antal epidemiutbrott (kanske bara ett!?) i min livstid, då jag skulle vilja påstå att vi är något för många homo sapiensar som befolkar Moder Jord…

A Game of Thrones – Living card game
Jag säger bara två saker: Game of Thrones-tema och samlarkortspel. Jag är ett stort fan av George R.R. Martins fantastiska romansvit och är inte sen att haka på nya sätt att uppleva den. När man dessutom erbjuds möjligheten att köpa extra kort för dyra pengar blir jag som alldeles galen av glädje. Jag har redan skrivit om min förkärlek för expansioner här (så jag ska inte gå närmare in på det), men tänk er bara: över 60 expansioner och R.R. Martins rika persongalleri! Det kan väl bara inte slå fel!? Det enda som hindrar mig från att köpa det här spelet nu (nyss) är min rädsla för att öppna portarna och oundvikligen låta mina pengar försvinna ner i ett samlarkortspelskt hål.

Ora et labora
Uwe Rosenbergs senaste spel. För en AGRICOLA– och LE HAVRE-älskande person som undertecknad känns ORA ET LABORA som ett förr eller senare oundvikligt köp. Ett medeltida klostertema där allt antagligen är ett riktigt helvete lockar mig så in i bomben. Visst finns det risk att spelet har allt för mycket gemensamt med AGRICOLA och LE HAVRE och att det därför kanske inte alls är värt pengarna, men har jag råd att chansa!? Nej, just det.

Robinson Crusoe: Adventure on the Cursed Island
Ännu ett samarbetsspel, men jag anar något alldeles extra i det här fallet. Robinson Crusoe: AotCI är ett äventyrsspel som kittlar upptäckarnerven samtidigt som det låter dig utveckla din karaktär, ditt boende, dina redskap etc. Ett litet rollspel helt enkelt. Jag älskar spel som är omfattande och som tar lång tid att spela och här anar jag en potentiell mastodont. Sju kannor kaffe och några glada medskeppsbrutna och jag tror att succén är given! Att spelet just nu är extremt svårt att få tag i och att det genomgående har hyllats gör inte min vilja att lägga rabarber på det mindre. Bara. Måste. Ha.

Terra Mystica
Styr över en av spelets 14 fraktioner med mål att dominera på en begränsad yta. Motståndarnas närvaro begränsar din egen expansionsförmåga men kan samtidigt ge dig fördelar på andra sätt. Här finns det alltså läge att irritera sina motståndare samtidigt som man utnyttjar dem. Potentialen för mycket interaktion och irritation spelarna emellan gör TERRA MYSTICA till en möjlig favorit och dessutom råkar en viss Uwe Rosenberg ha ett finger med i utvecklingen av spelets mekanismer. Ge mig!

* * * * *

Jag tror faktiskt att jag avslutar listan här. Den skulle utan vidare kunna göras dubbelt så lång, men det skulle antagligen få negativa konsekvenser i form av sovande läsare och ett allt för stort ha-begär hos mig själv (vilket leder till ogenomtänkta köp, and we don´t want that).

Så, är det en lista med guldkorn? Kommer jag att klara vintern med dessa spel? Frågorna är många, men finns det några svar?

Spännande.