Spel för utomhusbruk

spelglädje brädspel sällskapsspel

Sommaren är här (nåja) och med dess intåg upphör även möjligheterna till stilla brädspelande med midvinterösregn smattrande mot fönsterblecken. Nu är jag inte på något sätt överhuvudtaget otacksam mot de varma (nåja) tidernas ankomst, men klart är att jag tycker att kostnaden i form av förlorade speltillfällen ibland är något hög.

Därför, och på begäran, kommer här en liten sammanställning om spel som går att spela utomhus. Det går så klart att argumentera för att precis vilket spel som helst går att spela ute om man bara besitter rätt mängd vilja, tålamod och vikter att förtöja komponenter i, men jag tänker bortse ifrån det och inrikta mig på spel som faktiskt kan anses som lämpliga att ta med sig ut.

En sådan här lista är så klart förknippat med en hel drös av brister. Den är till att börja med högst subjektiv och dessutom är den begränsad till spel som jag faktiskt har spelat (Spelglädjes recensioner hittar ni enklast via länken i respektive rubrik). Min förhoppning är dock att ett och annat av mina tips slinker ned i fikakorgen i sommar. Så för er som föredrar att kombinera brädspelande med dödlig UV-strålning och otäcka kryp:

Ett spel för picknickfilten: PATCHWORK

sällskapsspel spelglädje brädspel patchwork

Redan här är jag inne på ganska minerad mark eftersom PATCHWORK, trots sin litenhet, är ett ganska skrymmande spel att spela. Inte desto mindre är det nog det spel jag i första hand hade packat ned tillsammans med saft/vin-flaskan, melonen och de valfria små munsbitarna. Eftersom det endast är för två spelare kan man garanterat göra filtplats för det och när man väl kommer igång är det ett fantastiskt och högkvalitativt litet spel att fördjupa sig i en stilla sommarkväll. Tematiskt fungerar det dessutom ypperligt eftersom det ju faktiskt går ut på att syslöjda ihop lapp-täcken/filtar/handdukar/[valfritt tygföremål].

Ett spel för stranden: LOST CITIES

Generellt skulle man kunna säga att stranden är en oerhört olämplig plats att spela spel på eftersom det finns både vatten, sand och människor med bollar i närheten. Här vill jag därför vara tydlig med att jag, eftersom det nu handlar om kortspel, förväntar mig att stranden är någorlunda oblåsig och att det finns någon form av medtaget underlag ovanpå sanden.

Har man väl tagit sig förbi de fysiska hindren är LOST CITIES dock ett väldigt roligt och enkelt spel att umgås med om man är två. Det går snabbt att komma igång och det är extra bra när regnet hotar vid horisonten eftersom spellängden går att anpassa i princip hur man vill. Eftersom temat är arkeologisk utgrävning blir den annars så störiga sanden en fin touch och vem vet, kanske något kort försvinner i sanden varvid en riktig utgrävning följer?

Ett spel för Almedalen: SWÄRJE

Här har vi ett stycke fantastisk politikersatir som jag tänker mig är alldeles utmärkt om man är fyra till sex människor med vurm för diskussion och förhandling. Nu handlar det om kortspel med inslag av vindkänsliga papperspengar, men eftersom spelets mål är att fiffla bort så många av papperspengarna som möjligt är det fritt fram att stoppa dem i fickor, BH:ar och skor efter tycke och smak. Jag vill dock vara tydlig med att SWÄRJE knappast kan anses som någon social brobyggare, så det är nog allra lämpligast att spela med goda vänner eller främlingar som du inte har tänkt dig att bli god vän med.

Ett spel för det stora trädgårdsbordet: CARCASSONNE

Carcassonne big box 2

Om man, som jag, har snickrat ett alldeles eget och gigantiskt trädgårdsbord har jag svårt att tänka mig ett trevligare spel än CARCASSONNE att utomhusägna sig åt. Brickorna och figurerna spelet kretsar kring är inte ett dugg vindkänsliga* och ser man bara till att inte tappa ned dem i någon närliggande springa behöver man egentligen inte vara orolig för någonting alls förutom själva spelet och eventuella getingar. CARCASSONNE sväljer dessutom upp till fem deltagare i olika åldrar vilket gör att det är ett utmärkt vapen i kampen om att få barnen att lämna skärmskenet för lite solsken.

Har man tillgång till en eller flera expansioner kan jag förresten inte nog rekommendera att infoga dem. I de flesta fall lägger de till mysiga taktiska dimensioner och i princip i alla fall så förlänger de speltiden (vilket man ju vill när man jobbar på brännan).

*Textförfattaren kan ej hållas ansvarig om de ändå skulle blåsa bort.

Ett spel för tältet: ONCE UPON A TIME

once upon a time brädspel sällskapsspel Spelglädje

Nu blir det genast lite konstigt här för nu tipsar jag plötsligt om ett spel som inte finns recenserat på Spelglädje ännu. Inte desto mindre är det ett väldigt socialt och trevligt kortspel som går ut på att bli av med sina kort först via sagoberättande. Varje deltagare har fått ett antal berättelsekort (med t.ex. slott, prinsessor och nycklar på) och ett slutkort (”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”) och det gäller nu att bygga ihop en trovärdig liten historia genom att, samtidigt som man berättar, spela ut sina kort ett efter ett. Målet är att nå fram till slutkortet som avslutar sagan, men självklart kommer övriga spelare att blanda sig i leken och försöka vrida skeendena mot sina egna slutkort. Berättelsen blir ofta rejält invecklad och skojig och här hamnar fokus ofta mer på själva författandet än att faktiskt vinna.

ONCE UPON A TIME hanterar upp till sex deltagare, så skulle man mot förmodan få plats så många i ett och samma tält är det bara att köra på; själv föredrar jag dock ett mer tältanpassat spelarantal. Situationen är för övrigt också perfekt för att, i ficklampans sken, berätta en riktigt läskig saga för sina motståndare. Har man riktig tur kanske man avgår med en dubbelseger där man både vinner spelet och lyckas avskräcka ifrån fler tältningar, för handen på hjärtat, hur många tycker egentligen att det är trevligt att spendera natten på ett knöligt liggunderlag i daggfuktig svettdoft?

Ett spel för undervattensbruk: ZOMBIE DICE

Men Martin, tänker ni nu. Det går väl inte att spela spel under vattnet? Har du förlorat ditt sista förstånd? Faktum är att ja, i och med att jag härmed ”rekommenderar” ZOMBIE DICE så försvann den sista gnutta av förstånd jag hade. Det är nämligen, enligt både mig och Björn (som har skrivit Spelglädjes recension), ett ruskigt meningslöst spel som bara en mor kan älska. Varför nämner jag då det här? Jo, för att det var det enda spel jag kunde komma på som faktiskt skulle gå att spela på bottnen av en vattenansamling.

Man slår med tärningar, sparar några stycken och fortsätter och slå tills någon har samlat ihop 13 poäng. Själva protokollförandet kan med fördel skötas genom att dra streck i sandbottnen eller att samla plåster om man befinner sig i en offentlig pool. Skulle någon sedan ha oturen att drunkna under spelandet behöver man inte sörja allt för mycket, hen slapp i alla fall spela färdigt.

Ett spel för gräsmattan: LOVE LETTER

Jag har egentligen svårt att tänka mig ett mysigare underlag än en riktigt frodig och grön gräsmatta. Tyvärr lämpar sig sådana väldigt dåligt för brädspelande eftersom de envisas med att kamouflera och svälja komponenter på ett otroligt effektivt sätt och alla ni som också har en farfar som har kört över en plasthäst med åkgräsklipparen vet sedan vilken massaker som väntar.

Just därför lämpar sig LOVE LETTER sådär rysligt halvperfekt för nämnda underlag. Egenskaper som snabbspelat, lättlärt och spännande kortspel är alla träffande och risken att glömma kvar något av de 16 spelkorten till farfar är minimal om man har ögon och räkneförmåga något sånär intakta. Ett varningens finger vill jag dock höja för att poängkuberna fungerar sämre i gräset (därav benämningen halvperfekt ovan), men eftersom de är röda som kärleken själv borde även dessa gå smidigt att jaga in efteråt.

Ett spel för lite varsomhelst: DUNGEON ROLL

spelglädje brädspel sällskapsspel dungeon roll

Och slutligen kommer vi till jokern i leken, spelet som fungerar i princip varsomhelst, tärningsspelet DUNGEON ROLL. Jag skulle visserligen inte rekommendera det för undervattensspel eftersom det är fullt av små tokens som man inte vill ha i varken världshav eller poolfilter, men därefter är möjligheterna nästintill obegränsade. Det är snabbt att spela, blixtsnabbt att göra setup på och Fantomen-snabbt att lära sig. Den coola och smidiga kistan som utgör själva förvaringen är dessutom ytterst lämplig att förvara alla tokens och överblivna hjältekort i.

Något att spela på flyget? DUNGEON ROLL. På skolrasten? DUNGEON ROLL. I trädkojan (finns sådana längre?)? DUNGEON ROLL. I fängelset? DUNGEON ROLL. I konsertkön? DUNGEON ROLL. I en karusell? DUNGE… nej. Men ni förstår säkert, det här går att lira i princip överallt, låt fantasin flöda!


Sådär kära läsare, då har ni fått er lite sommartips till livs. Ut med er och spela i skog och mark, själv tror jag att jag ska försöka få till ett parti STAR WARS: REBELLION eller MANSIONS OF MADNESS. Inomhus.

Annonser

Att fylla 35

spelglädje brädspel sällskapsspelI söndags hände det igen och vips hade jag blivit ett år äldre. 35. Vad är egentligen det för ålder på en man som strax är så pass gråsprängd att han bara saknar lite (mycket) gymmuskler för att platsa i en Dressman-reklam? Klart är i alla fall att på den här födelsedagen upplever mitt barnsliga huvud min kropp som betydligt äldre än det gjorde på den gamla goda tiden då jag som 34-åring skuttade runt i livet som en guttaperkaboll.

Under året har jag t.ex. lyckats handbollssarga mitt vänstra knä så pass mycket att jag inte längre kan ägna mig åt min favoritträningsform jogging. Det har fått effekten att jag är så pass lös och otränad att jag får träningsvärk i lårens baksidor av något så basalt som maskrosplockning på mindre gräsmatta. Dagen efter nämnda syssla passade dessutom ryggdelen, som sitter strax ovan platsen då ryggen blir ett veck, på att berätta för mig att jag minsann inte är 34 längre utan istället borde lägga mer tid på bridge och bingo framöver.

Varför belastar jag då er, mina kära läsare, med sådan här ömklig klagan? Tja, förutom att jag självklart söker era innerligaste sympatier över min prekära situation tänkte jag rapportera lite om hur det är att fylla 35 jämfört med hur det var att fylla 34. Det har nämligen, trots ovanstående, visat sig vara stor skillnad till det bättre, så när jag nu har fått gnälla lite är det dags att gå över till roligare ting.

Förra året klagade jag över avsaknaden av hårda, fyrkantiga paket innehållande bl.a. nya, goddoftande brädspel. Jag fick inga brädspel det här året heller, mer om det om en stund, men istället landade ett gigantiskt paket, innehållande världens hårdaste material, i min famn. Ni övriga småbarnsföräldrar förstår naturligtvis nu precis vad det handlar om, nämligen Lego.

I ett svagt ögonblick (och faktiskt redan till förra födelsedagen) hade jag berättat att jag önskade mig en alldeles egen Läderlappsgrotta att leka med. Önskningen var självklart inte realistisk eftersom de danska plastsmackarna har vett att ta bra betalt för sina små bitar, så döm därför min förvåning när jag nu som fysiskt svag 35-åring plötsligt hade byggmaterialet i min ägo. Jag tackar alla familjemedlemmar för presenten och för att ni känner mig betydligt bättre än jag själv gör; jag blev nämligen mycket gladare för den än vad jag, som vuxen och högskoleutbildad, borde ha blivit. Nedan kan ni se en del av det ljuvliga innehåll som presenten frambringar.

spelglädje brädspel sällskapsspel batmobile

Nu är ju inte Spelglädje någon Lego-blogg och ni ska veta att jag har full förståelse för er som slutade att läsa redan för en stund sedan. Men ni som fortfarande är med ska nu belönas rikligt, för det är nu själva brädspelsdelen av inlägget kommer.

När jag bloggade om min 34-årsdag uttryckte jag oro för att Meepeln skulle födas i allt för nära anslutning till den, med effekten att jag själv bara skulle få alibi-presenter framöver medan hon skulle få hela bergskedjor av roliga och genomtänkta paket. Redan nu har den farhågan kommit på skam med tanke på den gigantiska Lego-lådan, men jag har också själv utarbetat en listig plan för att bräcka det lilla livets paketskörd. Jag har nämligen passat på att beställa en stor låda med spel som kommer att komma fram preciiis lagom till Meepelns födelsedag. På så sätt är det jag som kommer att få det största och bästa paketet medan hon får nöja sig med gosedjur och en… sandlåda… som… ju är mycket större än mitt spelpaket.

Min plan har spruckit. Men oavsett, mitt paket är mycket bättre än hennes eftersom det innehåller kärleksfullt formpressad papp, medan hennes ju egentligen bara är en stor kattlåda för kvarterets vildkatter. Så, paketet som ska bräcka Meepelns sandlåda innehåller följande spel:

TALES OF THE ARABIAN NIGHTS

Ända sedan jag såg recensionen från Shut up and sit down (se nedan) har jag kastat mer än en lysten blick åt spelets håll. Lagerstatusar och annat har dock kommit emellan varje gång jag har varit i färd med att beställa det, så när nu möjlighet gavs valde jag att slå till. Jag har egentligen ingen aning om vad jag kan vänta mig och vad jag kommer att tycka, men som älskare av story-drivna brädspel tror jag att jag kommer att ha oerhört trevligt i TALES OF THE ARABIAN NIGHTS sällskap. Och den där boken man får med alltså, jag kan knappt bärga mig tills jag får smygbläddra i den…

CASTLES OF MAD KING LUDWIG

Ännu ett spelköp som effektivt har förhindrats av diverse lagerstatusar hit och dit. Jag är dock säker på att jag kommer att älska att bygga slott till galne Ludwig och den enda tveksamhet jag egentligen har är att jag, av ekonomiska skäl, tvingades att köpa den nordiska utgåvan. Jag hoppas så klart att mina förväntningar, baserade på tidigare erfarenheter av dåliga svenska översättningar, inte ska infrias den här gången men hoppet är väl egentligen inte jättestort. Oavsett, klart att Ludwig ska ha sig ett överdådigt slott! Och jag ska bygga det. När min Läderlappsgrotta är färdig alltså.

STAR REALMS

Läsaren Fantastiskfiktion hörde, för alldeles för länge sedan, av sig och frågade om jag var intresserad av ett lite samarbete kopplat till recenserande av STAR REALMS i spel- och bokform. Vi bestämde, för alldeles för längesedan, att samarbetet skulle bli av och jag lovade, för alldeles för längesedan, att jag skulle skaffa ett spel i rappet. Och nu, efter alldeles för lång tid, är det äntligen på väg hit!

STAR REALMS är, även om det är det spel i lådan jag har lägst förväntningar på, ett livsfarligt inköp. Det är ett kortspel med massor av expansioner, det utspelar sig i rymden och det är litet och behändigt att transportera. Ni förstår själva, jag har fått en potentiell plånboksmördare på halsen. Märkligt nog ser jag mer och mer fram emot att spela det efter hand som jag skriver den här texten. Jag gissar att jag redan är illa ute. Den enda som kan rädda mig nu är förmodligen min bror eftersom han, av fullständigt oklar anledning, ogillar saker som utspelar sig i rymden. Undrar om han har tänkt på att hans eget liv faktiskt också utspelar sig i rymden? Det har han nog inte.

AUTOMOBILE

Det började med att jag var väldigt sugen på att hoppa på Kickstarter-tåget för BRASS, men att jag blev mer och mer tveksam i takt med att jag såg bortom den fantastiska artworken och förkovrade mig i det egentliga innehållet. När jag, kort därefter, satt och valde vilka spel jag skulle födelsedagsbeställa föll min blick, i vanlig ordning under de senaste åren, på AUTOMOBILE, ett spel som är skapat av samma konstruktör som BRASS, nämligen Martin Wallace. Vore det liksom inte kul med ett spel där man tillverkar och säljer bilar? Jo, självklart vore det så!

Problemet, och anledningen, till att jag inte har beställt AUTOMOBILE tidigare är att jag misstänker att det kanske är något för tungt för att gå hem i mitt sällskap. Men när jag avfärdade BRASS för att det var extremt tungt och bara några dagar senare såg nedanstående recension där AUTOMOBILE bedömdes som ”inte fullt så tungt” alignerade planeterna i mitt huvud. ”AUTOMOBILE är ju inte alls lika tungt som BRASS och då är det klart att jag ska beställa det.”

Så kan det låta när ett uppsnurrat nördhuvud resonerar logiskt och rationellt. Jag ser i alla fall oerhört mycket fram emot att prova och hoppas att jag känner någon närstående eller främling som är villig att prova.

STAR WARS: REBELLION

Och så har vi då kommit till sorgebarnet i lådan. STAR WARS: REBELLION. Spelet som jag avfärdade enbart baserat på temat eftersom jag är immun mot Star Wars-hype. Spelet som jag skrev att jag skulle låta alla fangirls/boys ha för sig själva. Spelet som jag inte skulle beställa. Spelet som jag ändå kanske skulle beställa. Spelet som jag nu har beställt och ser som kronjuvelen i min stora spelpaket.

Jag tycker att det verkar så inibomben roligt och det faktum att det är episkt spel med konflikter, rymdäventyr och hemlighetsmakeri för endast två spelare gör mig taggad till tänderna. Frågan är bara om jag ska ta mig an rollen som Imperiet eller Rebellerna när vi spelar? Vill jag leta rymdbas eller gömma den? Vill jag ha Darth Vader med eller emot mig? Vi får se, hursomhelst är Björn förvarnad om beställningen och Björn är sugen. Det här blir nog väldigt bra och lär ensamt bräcka vilken sandlåda som helst.