Rapport från Skyttegravarna: Midsommarpokalen 2017

spelglädje brädspel sällskapsspel_GBD1250_golden by Gabriele Diwald (Licens: Creative Commons)

Plats: INTE ute. 
Ett spel: PATCHWORK 
Två före detta midsommarfirare: Frugan och Martin

Hej vad det går; dagarna och veckorna passerar i ungefär samma tempo som en helt vanlig taco passerar min brors svalg (fort). Var det inte nyårsafton nyss? Fettisdagen då? Nähä. Min 35-årsdag? Oavsett, vad jag försöker säga är att ännu ett år har passerat och det har blivit dags att redogöra för 2017 års upplaga av den bejublade, firade och extremt prestigefulla Midsommarpokalen.

Årets upplaga skiljer sig dock markant ifrån föregående års bataljer, faktum är att det är den mest ovanliga Midsommarpokal jag någonsin har varit med om. I normala fall brukar förberedelserna inför midsommar präglas av att ta emot samtal och sms från kreti och pleti som bjuder in sig själva till det midsommarfirande jag och Frugan inte alls hade planerat att anordna. Så har det dock inte varit i år. Björn ägnade sig åt stövelkastning i Vinslöv, Anders åkte på spa med den där tjejen han har försökt dejta de senaste månaderna och Micke och förra årets segrare Fru Stycke lämnade WO genom att åka till Blekinge. Den enda som egentligen försökte bjuda in sig var Anders marsvinsliknande chihuahua Ludde, men eftersom han, så fort han kommer hit, rymmer och försvinner fortare än kvickt fick han avslag på sin ansökan. Kvar fanns alltså bara jag själv, Frugan och den underbart jollrande lilla Meeple vi har hjälpts åt att skapa.

Skulle det alltså inte bli någon Midsommarpokal 2017? Jo, självklart skulle det bli det. Vem behöver kvantitet av midsommarfirare när man kan få kvalitet med Frugan och ett parti PATCHWORK? Men, säger ni då. Midsommarpokalen innebär ju att ni plågar er med att spela MONOPOL alldeles för länge, vad har hänt med den traditionen? Låt mig säga såhär, efter förra årets fruktansvärda upplevelse så är mitt MONOPOL bannlyst i alla spelsammanhang och kommer så att förbli tills den dag då jag har glömt hur tråkigt det är och plockar fram det av nostalgiska skäl. Midsommarpokalen kommer således, nu och för all framtid, att genomföras med hjälp av spel efter behag snarare än tvång.

Kvällen började bra. Frugan hade hittat en finfin sommarklänning som prydde henne perfekt, Meepeln blev så trött att hon somnade i sin säng och det som återstod var nu bara för mig att försöka grilla 1.5 kilo rostbiff. Det var egentligen ingen uppgift jag såg fram emot, men så fort jag fick syn på min nya trådlösa grilltermometer skiftade humöret och entusiastiskt började jag plocka fram tändbriketter, smeka min lyxiga grilltång och blötlägga rökspån. Jag hann precis lägga på köttet och tillräckligt med spån för att skapa rökutveckling alá skogsbrand innan det traditionsenliga regnet kom. I en hastighet jämförbar med vad Usain Bolt hade presterat med stympade ben rusade jag mot altandörren, där takets skydd hägrade, och väl där höll jag på att krocka sönder Frugan som var på väg ut för att leverera grillöl till den rökskadade och fuktiga kocken.

Jag avstod öl av två anledningar. 1) Att det inte är särskilt mysigt att dricka öl i en fullt utvecklad och regnig spånbrand och att 2) herr Baguette har lärt mig att dricka rödvin och att ekonomen i mig hade räknat ut att minst en halv flaska sådant skulle behöva inmundigas under kvällen. Hursomhelst blev maten väldigt god, vinet rann ner likt regnet i stuprören och mätta och belåtna kom vi (jag) fram till att det nog inte skulle passa sig att spela PATCHWORK just ikväll eftersom en fruktansvärd trötthet hade drabbat mig. Motvilligt gick Frugan med på att skjuta upp det hela och det officiella pressmeddelandet som lämnade Tosteberga var att Midsommarpokalen 2017 hade skjutits upp på grund av dåligt väder.

patchwork brädspel spelglädje sällskapsspel

På midsommardagsdagen, eller annandag midsommar om ni så vill, hade det klarnat upp tillräckligt för att jag och Frugan skulle få ro att avgöra det hela. Ackompanjerade av sörplandet från varsitt glas hemmagjord flädersaft och en snarkande hund packades spelet upp och jag passade på att sätta an tonen direkt:

”Det här är Midsommarpokalen. Jag är ute efter ditt blod, bara så att du vet!”

Frugan tittade oförstående på mig, men verkade hantera min nedriga hatattack med ro. Avsaknaden av respons gjorde att även jag kom av mig lite grann och man kan nog säga att trots ordväxlingarna som följde (se nedan) var Midsommarpokalen anno 2017 en av de fredligaste som någonsin har spelats.

Själva spelandet avlöpte precis enligt plan, jag lyckades få till ett stadigt inkomstflöde av knappar medan Frugan mest ägnade sig åt att försöka passa in så krångliga bitar som möjligt i sitt lapptäcke. Trots detta kände jag mig aldrig säker på hur det skulle gå förrän följande dialog utspelade sig:

F: ”Det är kört.”

M: ”Det hoppas jag!”

F: ”Varför det? Varför vill du alltid vinna?”

M: ”Älskling, det här är Midsommarpokalen. Det är på allvar!”

Notera gärna hur skickligt jag desarmerade den hotfulla stämningen med min kärleksförklaring, sådan elegans lär de inte ut i grundskolan hörrni! Hursomhelst gick det som det gick och med en övertygande poängsumma av 38 poäng mot Frugans 22 är det alltså undertecknad som står som segrare i den mest prestigefulla av brädspelstävlingar. Efter några års ökenvandring ska jag villigt erkänna att det är otroligt trevligt och bekvämt att åter befinna sig på toppen även om det här midsommarspektaklet rimligen betyder betydligt mer för mig än det bör göra.

En Skyttegravsrapport som i alla fall i den senare halvan har präglats av citat ska naturligtvis också avslutas på dylikt sätt. När jag muntert plockade ihop PATCHWORK igen utspelade sig följande:

M: ”Älskling, var det roligt?” (kärleksförklaringen igen)

F: ”Ja, fast det är roligare innan du vinner.”

Vi kan väl säga att jag och Frugan är ense om att vara oense i den frågan.

Annonser